Jag är hemskt ledsen för en sen uppdatering, väldigt sen! Men jag har varit mitt uppe i kost och träning, och även försökt förtränga alla bebis planer litegrann! Men det går ju inte alltid så jätte bra!
Jag har i alla fall gått ner -8,0 kg på 22 dagar, har BMI 38,9 nu och går ner ungefär 1,6 kg i veckan! Imorgon är det dags att vägas igen, men jag gissar på -0,8 kg... Haha svårt! ;)
Vi har min lillebror på besök här hemma också, så mycket tid går åt att vara med honom så klart!
Idag blev vi nya ägare till en bil också, en mini Familjebil! :) Idag köpte vi även Folsyra till mig och Zink + andra bra vitaminer till mannen min! Så nu är vi REDO!! Lite mer än 1 månad, sen är vi igång! <3

Min lillebror tyckte det vore en bra idé att köpa en present till mig och sambon, så han köpte baby kläder till oss, som han mena på att "det är till mitt framtida syster barn". Aw!

Är jag lycklig nu? JA! På en vecka har jag rasat ner fem kg! :D Mitt BMI har gått ner till det jag är ute efter, under 40! Den är på 39,9 nu! Åh vilken lycka!! Mer ska det så klart bli! Jag är hel taggad nu, ska bara fortsätta och fortsätta här nu!

Hur gör jag?
Till middag äter vi bara kött/fisk och sallad. Vi varierar innehållet i salladen och det är lite vad man tycker om! Vem sa att man inte ska äta frukter? Vi äter massa frukt i och med bebis baket och jag bara rasar ändå! Frukosten består ofta av ägg och bacon, eller avokado, tonfisk/makrill röra osv. Jag har minskat enormt på portionerna och tar aldrig någonsin en portion till. Blir jag sugen på något äter jag en ost skiva eller en näve naturella nötter. Kvälls promenader varje kväll och dricker mycket vatten! Jag äter absolut inte produkter som filmjölk/yoghurt och sådär, och skulle jag ta ett glas mjölk är det bara ETT litet glas! Kortfattat undviker jag så mycket kolhydrater jag bara kan och trivs jätte bra med det! Nu kanske vissa tror att det är jätte tråkigt att "bara äta kött/fisk och sallad", men vi äter ju som alla andra fast utan pasta, potatis, ris, bröd och annat skit. Ska vi göra lasagne så gör vi som vanligt fast utan pasta plattor och tar zucchini istället mellan. :) Så ja ni kanske förstår? Detta fick mig att rasa 5 kg på sju dagar. Måndag till måndag! Och mer ska det givetvis bli. Jag har nått mitt stora delmål om fem kg till, sen är det bara att fortsätta tills jag blir gravid, men planen är att ha nått minst -5 kg till tills september månad och jag tror ärligt det kommer gå finemang. :)

Nu ska vi äta frukost och sen iväg! Ciao! :)

Wow! Jag har haft en tidig ägglossning! Är helt enkelt bomb säker på det eftersom att jag både har PCO och stor övervikt som jag kämpar med nu. Har gått ner 3,7 kg sen i måndags så det är egentligen inte konstigt.
Tempen dom två första dagarna låg på 35,4 sen damp det ner igår till 35,3 och tänkte inte mer på det. Sen så tidig kväll fick jag rikliga flytningar som var som "vatten".. Ursäkta ;) Under den här tiden har jag haft duktigt ont i magen, men idag peppar peppar har jag inte ont!
Imorse när jag tog tempen låg den på hela 35,9! Vid ÄL ska ju tempen sjunka för att sedan gå upp igen och vara högre än ens normala kropps temp. Vilket det varit i mitt fall nu samt mina andra symtom. :) Är skit glad! Men än blir det ingen bebis verkstad ju, men glad att kroppen fungerar. Nu funderar jag dock bara på om när mensen kommer igen? Måste ju vara omkring 14 dagar. I så fall skulle mens cykeln ligga på omkring 25 dagar. Så hoppas det blir såhär nu för att jag stabiliseras så man har en mens cykel på 28/30 dagar. :)
Har hoppet uppe och en positiv inställning! Det här ska gå bra.. Det MÅSTE det!

För övrigt har jag bara 6,3 kg kvar till mitt stora delmål, och jag kan knappt fatta det! Då är jag nere på ett BMI under 40. Just nu är det på 40.2 och jag vill börja bebis verkstaden med ett BMI på 38 även fast det fortfarande är för högt. Men allt är bättre än vad jag har idag. Sen ska jag givetvis fortsätta gå ner i vikt för att få ännu bättre chanser, ännu bättre hälsa, ännu bättre BMI och ännu bättre hjälp av sjukvården om så skulle behövas!

Glad tjej ska njuta av lördag kvällen nu!! :)

Bilden nedan visar min lilla "statistisk" av mitt tempande hittills. ;)

Idag har jag väldigt ont i magen. Dag 2 i tempandet i alla fall! Stod på 35,4 idag också, som igår. :) Känns bra! Fast jag har ont i magen har jag som tur är inte haft det hela dagen och måste säga att det ändå varit en bra dag!

Tjuv vägde mig idag igen, och totalt på fyra dagar har jag gått ner 2 kg! Åh jag är så glad! Den stora vägningen är ju inte förens på måndag morgon, så hur ser det ut då egentligen?! Glad som tusan och taggad till tusen gånger hundra! Skulle aldrig någonsin kunna stoppa i mig skräpmat/godis nu! Inte ens pyttelite läsk! Inget alls. Känns som jag är på helt rätt väg och jag är så stolt och glad!
Dessutom så har jag varit duktig idag som gör mig ännu mer stolt. Jo jag har varit inne på ett shopping center, och där fanns massor av frestelser, men av någon anledning blev jag faktiskt inte ens sugen. Beställde in en tallrik med enbart kyckling och grönsaker, inget mer i den måltiden till lunchen. Ja, så otroligt stolt! :)

Det går framåt med det mesta nu! Även fast det inte går med just allt, så måste jag försöka tänka positivt. Det är en bra bit på vägen mot rätt riktning!

Dag ett på tempandet, imorse låg den på 35,4. Återstår att se vad den ligger på imorgon! :)
Och kosten går skit bra. Känner fortfarande hunger på grund av dom minskade portionerna också men det ska jag väl vänja bort. Brukar dricka mycket vatten så hungern lägger sig lite, samt nötter till mellanmål men inte för mycket av det.
Igår kväll vägde jag mig för skojs skull och har redan gått ner ett halvt kg! Yes, tror jag kommer nå över -1kg den här veckan. På måndag morgon är det ju den stora vägningen!
Även sambon har gått ner. Han vill dock bara gå ner några få kg för att sedan träna fram sina fina muskler igen. Egentligen är han inte överviktig alls, men hans önskemål så. :)

Jag går på toa stup i kvarten då jag dricker så mycket vatten! Flera gånger i timmen blir det. Men antar att det är bra då kroppen rensas.
Är så taggad till Viktnedgången! :)

Kosten går bra dock är jag jätte hängig fast jag sovit alldeles för mycket samt att magen är svullen! Why? Mensen är äntligen borta så inte beror det på de i alla fall. Känns så trist, när en sak går bra, går inte det andra bra! Vill bara må bra helt och hållet någon gång, men den känslan minns jag inte längre hur det var...
Skulle definitivt inte klara av att jobba nu kan jag ju säga direkt. Men men.. :( Får hoppas magen går ner lite snart, och att man får se fina resultat på vågen på måndag! Usch måndag... Vilken evighet! Lär fuska och väga mig tidigare haha. Men stora invägnings dagarna är måndag morgon!

Ja, idag är jag glad! Kom två positiva besked på en och samma gång. ;)
För det första beställde vi ju ÄL-tester, graviditet tester och ägglossnings termometer IGÅR, och redan idag kom det diskret i brevlådan! Har aldrig sett sådana här stickor på riktigt, bara på bild, så jag blev chockad att dom var så små haha. Ser alltid större ut på bild!
Nåja. Bara dom fungerar som dom ska. Termometern funkar, för den har jag redan testat. Mycket bra!

Sedan så ringde jag till psykiatrin här jag bor idag igen. Ringde igår men då hade dom inte fått in akut remissen, men idag hade den kommit! Så på torsdag ska dom ha möte och gå igenom snabbaste tiden jag kan få. Nu är det bara att hålla tummarna på att det går undan!

För övrigt så går det jätte bra med kosten, rusar dock på toan stup i kvarten då jag börjat dricka otroligt mycket vatten. ;)

Tjohej! Förutom att jag gått och blivit sjuk med förkylning skulle den här dagen kunna bli riktigt bra! :)
Min nya kost har start idag, så nu är det SLUT på all skräp mat, godis, läsk, juice. Ja ni fattar. All fokus på en bra kost, Viktnedgång och regelbunden menstruation och ÄL. Det är så jag vill ha det.
Sen ska vi även idag beställa en speciell temp som mäter just den temperatur jag behöver för att avgöra ÄL, plus 10 eller 20 pack graviditet tester och ett 2 pack tidigt graviditet test med veckoindikator. Nu är vi förberedda! Ja, jag vet det är ett tag tills september men jag känner att jag behöver förbereda med sånt här på vägen och tempen måste jag börja ta nu för att hinna se ett mönster. Egentligen har vi sagt att vi ska ha sex varannan dag, men jag har kontrolls behov och dessutom lär man sig så mycket om sin egen kropp. Samt behåller man kanske hoppet uppe att man verkligen fått ägglossning, eftersom att jag ibland inte känt av det men haft det ändå. Kommer att anteckna alla förändringar i min kropp också, dock inte känna efter. ;)
Känner mig sjukt taggad till allt som pågår här hemma. En bra dag! :)

När man har bebis planer så är det alltid snack om att kvinnan ska äta det och göra dittan och dattan, men vi glömmer en sak; männen! Ja det är ju klart vi kvinnor bär största ansvaret eftersom att vi trots allt kommer att bära på barnet i 9 månader och innan dess ta emot den. Men hur många par har tänkt på att även mannen måste ändra sin livsstil? Förutom eventuell snus/rökning osv då. Nu letar jag för fullt efter vitaminer som förbättrar spermerna men jag hittar bara sådär hundratals till kvinnor! Männen då? Det är självklart att även dom ska få käka lite tillskott och göra en bättre livsstil. Som till exempel ska min sambo nu köra samma kost som mig för då vet vi att vi båda får i oss allt vi behöver. Samt träning för oss båda på samma sätt, även fast han inte behöver gå ner i vikt. Men jag tänkte ändå om där fanns något extra sambon kunde ta när vi ska baka bebis, som kan göra det bättre för spermierna?

Någon som har bra förslag på vitaminer till män när man ska baka bebis?! :)

Ligger i sängen och har fruktansvärt ont i magen! Tittar på amerikan idol och hoppas på bättre tider. Inatt var jag frustrerad över smärtan, och blödningarna kom igång riktigt rikligt igen. Jag hatar verkligen mina menstruation perioder. Tack vare min Endometrios så har jag ännu kraftigare smärtor än normalt. Ni kan tänka er vanlig mensvärk gånger 100!
Minns i tonåren när jag låg och hade jätte ont och min pappa sa "Du är inte så märkvärdig. Du är inte den enda kvinnan i världen med mens så ryck upp dig". Då visste ingen, inte jag heller, att jag några år senare skulle få veta att jag hade Endometrios och sen PCO. Tillslut tog jag det han sa till mig och tänkte att jag bara är löjlig, att jag har en jätte låg smärt tröskel, och såhär ska det nog vara ändå. Men problemen blev allt fler och efter jag fick missfall insåg jag att såhär ska det verkligen inte vara. När jag flyttade tillbaka hem ifrån mitt ex så tog jag tag i mitt liv, så även mina problem med magen. Det tog en månad därefter innan jag fick min diagnos Endometrios. Men det tog enda till december 2012 att få diagnoserat PCO. Alltså 2 år senare. Det var när jag kom till Endometrios Centrum på Malmös sjukhus som det kom fram via 3D ultraljud på äggstockarna.
Jag har funderat många gånger på att börja gå till någon smärtavdelning på sjukhuset och lära mig om smärtan. Men det gäller ju att bli remitterad också. Tror jag ska ta upp det med min läkare nästa gång vi talas vid. Alltså den 18 juli.

Konstigt, min menstruation avtog precis. Är knappt på dag 2. Såhär brukar den hålla på till och från mot slutet innan den ger med sig. Men inte nu inte, får se hur det slutar. Kanske blir en jätte kort menstruation den här månaden. Vet inte om det är bra eller dåligt överhuvudtaget? Ska nog kika lite på det.

Det är en evig diskussion om det här med att undervisa sina barn hemma. Många måste flytta härifrån för att kunna fostra sina barn på det viset dom vill. Här säger vi att vi är ett "fritt land". Så är det tills någon väljer en annorlunda väg. Att sticka ut och vara annorlunda verkar inte vara okej här, gällande sånt. Man SKA gå i skolan och absolut inte hem undervisas. Men jag kan säga så enkelt som såhär att om mina föräldrar hade undervisat mig hemma så hade jag garanterat fått en helt annorlunda väg att gå, jag hade klarat skolan. Varje dag under alla mina år i grundskolan gick jag dit med magsmärtor för att jag var livrädd, jag blev mobbad. Tänk om mina föräldrar hade haft en annan väg till mig att gå, än till skolan? Hemma satt min pappa med mig och studerade, på kvällarna. Det funkade jätte bra! Jag hade chansen att visa vad jag gick för, jag kände mig trygg, min pappa som trots allt är en del av mig visste precis hur jag fungerade och därmed hur han skulle hantera mig och bästa sätt att lära ut för MIG. För alla är vi olika, vi är olika individer och det som fungerar i skolan kanske inte fungerar för mig, uppenbarligen. Så fort jag kom till skolan så var det helt annorlunda. Blev direkt otrygg, det var som att allting jag lärt mig kvällen innan var som bortblåst! Så fort jag kom till skolan så ändrades allt. Som sagt..... hade vi haft en annan väg att gå så hade jag förmodligen klarat mig mycket bättre! Istället hamnade jag i särskolan, trots att jag och alla jag kände visste innerst inne att där hör jag inte hemma. Jag kan ju mer!! Men jag får ingen chans att visa det.... För skolan var det viktigare att jag var DÄR än att jag skulle lära mig något. Bara jag är i skolan. Om man i grundskolan inte dyker upp på ett tag så kommer polisen och knackar på dörren helt enkelt. Men vad spelar det mina betyg för roll om jag är i skolan varje dag men inte lär mig något? Kommer jag in på universitet då?
Varför kan Sverige inte ha ett bokstavligen fritt land? Om föräldrar nu väljer att hemskola barnen varför får dom inte det då?
VARFÖR ska det alltid vara så mycket fördomar? Det som är rätt för en själv är inte rätt för en annan. Om du vill vara hemmafru från bebis födsel och framåt, och hemskola ditt barn, varför ska du inte få lov till det då? Man tystas alltid ner när man talar högt om detta, men jag tänker inte vara som alla andra för att få lugn och ro. Jag säger inte att jag vill hemskola mitt barn, för ärligt talat kommer jag veta precis vad som är rätt för just MITT barn den dagen det är dags att börja tänka på det. Kanske är hemskola något som inte alls skulle fungera för mitt barn, eller tvärtom. Vad vet jag? Jag vet bara att jag vill få slut på alla fördomar.
Dom som väljer att lägga 110% tid på sina barn, alltså "offra" karriären för att tillbringa sin tid med barnen, är inga dåliga föräldrar. Tvärtom är dom förmodligen dom mest kärleksfulla föräldrar som existerar på jorden. Dom vet man med säkerhet att dom satt sig själv i andra hand och barnet i första hand. OBS! Jag säger inte att dom som väljer en annan väg inte är kärleksfulla och närvarande föräldrar, absolut inte. Vi har alla olika vägar att gå i vår uppfostran och det är helt okej. Jag menar bara det att dom som väljer att vara hemmafruar har en liten annan syn på livet och uppfostran än andra, och man ser det tydligare.
För mig spelar det ingen roll om jag gör "karriär" eller inte. Min dröm om livet är att få flera barn och få tillbringa mitt liv med dom. Få uppfostra och forma dom tillsammans med min sambo, älska dom i vått och torrt, och göra ALLT för att dom ska vara lyckliga och må bra. Jag skulle inte backa en sekund.
Känner själv att jag börjar hoppa lite här och det är nog dags att avrunda inlägget. Men snälla, inga fördomar. Kan vi inte bara låta alla få välja den väg dom vill? Om man vill ha hemskola eller sätta barnet i vanlig skola, so what?! Varför ska det bli så dramatiskt för?

Hej allihopa.
Idag är jag helt slut i huvudet och orkar ingenting. Fick samtal av min läkares sekreterare två gånger idag, samt att jag ringde en gång också. Jag behöver ju ett läkarutlåtande till FK av psykiatrin, så nu har dom fixat en akut remiss till kliniken jag ska till här jag bor nu. Känns väldigt skönt och hoppas där finns någon som snarast kan hjälpa mig! Kan inte vänta för länge med papperna till försäkringskassan nämligen.
Det är mycket att tänka på när man är sjuk. Ibland känns det som att man måste bli frisk för att orka kämpa när man är sjuk, och hur sjukt är inte det egentligen? Jag mår redan så dåligt och varje samtal utsätts jag för ångest för att det är jobbigt att kämpa. Men min sambo ska hjälpa mig, till exempel ringde han åt mig igår. Det är jag jätte tacksam för!
Vissa dagar är jobbiga och då orkar jag inte själv helt enkelt. Just nu ligger jag helt utslagen, skrämmande. Är ju bara 21 år. Men nu är det mycket min blödning som gör mig ännu tröttare.

Ja, hur länge är det egentligen okej att amma, vad tycker ni? :)

Jag personligen är den som säger att man ska amma så länge man kan. Nu har jag aldrig ammat och kan inte säga hur det känns med egna erfarenheter, men jag kommer aldrig någonsin att förstå de som inte vill amma av den anledning att de kopplar det till något sexuellt?! "Mina bröst är till för att hetsa upp min man"... jisses. Brösten kom på kvinnan från första början för att barnen skulle få mat. Det är just DET som bröst faktiskt är till för, sen är det en helt annan femma att man gjort det till något sexuellt också. Men en normal människa måste väl ändå kunna skilja på dom två sakerna?
Jag kommer att amma så länge jag bara kan eftersom att barnet behöver det för att stärka sitt immunförsvar och det är helt enkelt bevisat att bebisar som fått ersättning inte har lika bra immunförsvar som de som ammas. Sen kan det ju inte vara annat än mysigt egentligen? Tänk varje amningsstund där man faktiskt får lov att vara i lugn och ro med sitt barn. Fantastiskt!
Så enligt mig ska man faktiskt amma så länge man kan, och sluta tramsa om att det skulle vara något sexuellt. Trams!

Nu i slutet av Juli så ska jag börja äta Folsyra. Bara det "lilla" längtar jag efter. Redan nu ska man göra någonting för sin framtida lilla bebis.... bara det känns så stort på något sätt. Är jag den enda som känner så? Det är ett kliv framåt liksom, mot rätt riktning.
Eftersom att jag är överviktig också så rekommenderade min läkare att jag skulle ta två tabletter om dagen istället för en, sen minska när jag gått ner i vikt så klart. Men just nu får det bli så, och det känns inte mer än rätt.

Är det någon som har erfarenheter av andra kosttillskott när man försöker bli gravid? Som kanske till och med också underlättar det att bli gravid? Kom gärna med förslag! :)

Ikväll har jag en fruktansvärd smärta i min mage. Ni får ursäkta gnället, men det är ju trots allt här som jag ventilerar mig kring allt som har med detta att göra.
Nu är det inte lång tid kvar innan bebis verkstaden drar igång. Så mycket tankar kring det. Hur kommer det att gå nu? Kommer jag att återigen få missfall? Kommer jag ens bli gravid överhuvudtaget? Så många frågor men tyvärr inga svar. Ibland önskar jag att man kunde förutse framtiden, till exempel att någon sa till mig att om så och så många månader/år blir ni föräldrar, den här månaden det året kommer ni att plusa. Tänk om någon kunde garantera oss detta? Istället får vi sitta här med konstant oro och fundera, längta och klura. Mest jag i alla fall, men det är klart att sambon också är påverkad av allting.
Samtidigt som det finns mycket oro så finns det också mycket spänning och nyfikenhet så klart. Man undrar hela tiden hur lång tid det kommer att ta men samtidigt längtar jag efter att få söka efter plus. Att få vänta med spänning på BIM och hela den biten. Det finns ju trots allt en charm med det, så länge man inte behöver sitta sådär i all evighet. Ska verkligen försöka ha inställningen att inte bryta ihop om det inte kommer att gå dom första tre månaderna. Efter 6 månader lär det bli svårare, men det är också därefter som vi kommer att få hjälp om det inte tagit sig, så på ett sätt så finns där en trygghet så klart. Många tankar ikväll som ni märker, och det är så skönt att få släppa ut dom någonstans! Där inga känner mig som kan sitta och peka finger. Härinne kan jag vara mig själv till 110% utan att oroa mig för vad andra ska säga.
Märker också att jag får ett stort stöd och hittar människor som har det som vi, stort tack! Det är så välkommet så, för vi behöver verkligen en kontakt med folk som har fötterna på jorden, som också vet med sig att för alla är barn ingen självklarhet. Många får kämpa med blod, svett och tårar.

Tjohej! Min menstruation kom inatt! Haha, att man kan bli så glad för det. Men nu är jag inte så glad längre då jag ligger utslagen på sängen, knaprar smärtisar och bara blöder. Men får stå ut dessa dagar med detta, bara allt står rätt till. Nu blev min menstruation cykel hela 36 dagar lång, men så länge den inte nådde 40 dagar är jag ändå glad. Dessutom så är det viktigaste att den fungerar, och jag ska fortfarande börja med en ny kost så det kommer att jämna ut sig bra tror jag.
Min älskade sambo håller på att fixa i köket medan jag vilar. Det är ju dags att få rätt på inredningen nu. Så fort jag är okej igen ska jag också dra igång med att inreda lägenheten! Förhoppningsvis kommer vi också iväg till Gekås den här månaden, allt beror på hur jag mår dock. Hoppas jag är stark nog någon dag att gå i den stora affären med massa folk! Behöver både nya kläder och något finfint till lägenheten.

Idag är jag på dag 35 i mens cykeln men ingen blödning än! Har bara "mensvärk" hela tiden och lika trött som om jag hade en kraftig blödning och behövde mer järn. Alltså verkar kroppen tro att jag har mens, fast fallet inte är så alls. Vet snart inte vad jag ska göra, för allt jag vill är att allting ska bli bra tills september. Har en månad till på mig att få det stabilt tills dess men det känns rätt så kört.

Tror ni att det skulle hjälpa när man i nästa vecka börjar seriöst och helhjärtat med kött/fisk/sallads dieten?

Jag ska undvika kolhydrater så mycket jag kan då. Det kommer givetvis vara lite mer än så jag äter men bara sånt som frukt, avokado, nötter. Jag kommer inte ens att dricka läsk/saft eller andra drycker förutom vatten/mineral vatten, inte äta godis ens på helgerna, eller så. Bara nyttigheter främst för att gå ner i vikt under tiden vi försöker bli gravida, sen så också för att lättare bli gravid. Frågan är bara om den här kost förändringen snabbt skulle kunna få igång min menstruation igen? Jag tror att jag sett en koppling mellan PCO och kolhydrater någon gång.

Jag blir så frustrerad när jag läser om folk som ska snylta på bidrag för MINSTA lilla grej! Här sitter jag och är inte alls kapabel att jobba överhuvudtaget, alltså inte ens 50%. 4 timmar för mig är som 15 timmar för andra. Jag klarar det varken fysiskt (på grund av smärtor/värk) eller psykiskt. Vilket gör att jag måste sjukskrivas, men även gå en lång väg inom FK för att få ersättning och överleva med någon liten peng på kontot i alla fall!
Sen finns det dom som ska ha bidrag för minsta grej! Till exempel någons unge är laktosintolerant och då anser den här kvinnan att hon ska kunna få ett bidrag av FK i matpengar. Hon påstår att hon behöver vabba ofta och maten blir dyrare. JA maten blir dyrare - här är vi två med laktosproblem så vi vet. Men det är inte så jädrans farligt faktiskt. Och vabba?! Anledningen var att ungen ofta "råkar" få i sig laktos och får då ont i magen. Ja men grattis, det kanske är dags att fokusera mer på barnet och hjälpa honom samt se till att han INTE får i sig laktos än att sitta och fundera över diverse bidrag till det?! Det finns verkligen människor till allt. Man VILL inte gå på bidrag om man inte måste, och nej i det läget måste man ingenting. Jag hade velat ha ett normalt liv och slippa alla bidrag, sen finns där folk som strävar efter det? Nej fy vad vidrigt. Ha bättre koll på era barn istället för att vara så pengark*t och lägga all sin tid på det!

Oj ja vad nervös jag är nu. Snart sticker vi till psykiatrin där jag bodde innan för ett möte angående långtids sjukskrivning. Hoppas att jag har samma flyt där som jag hade igår, att det inte är en nonchalant överläkare utan någon som verkligen lyssnar på mig och vad jag har att säga.

Ja ikväll är jag riktigt glad trots mitt dåliga mående. Där jag bodde innan fick jag kämpa för att få rätt hjälp och allt skulle ta en sådan lång tid! Jag behövde ett intyg redan innan för att jag bara skulle jobba 50% men icke, dom skulle krångla på psykiatrin hela tiden. Idag åkte jag och sambon in på psykakuten på grund av mitt mående och att jag behövde hjälp för att få en ny överläkare här jag bor nu. När jag berättade om min historia i staden jag precis flyttat ifrån, så ringde dom dit och har nu fixat så jag redan IMORGON kl 11.00 ska få komma dit akut och träffa en överläkare. Överläkaren ska fixa ett sjukintyg eftersom att jag ska långtids sjukskrivas, samt avsluta mitt ärende där då jag nu remitteras till en mer privat psykiatrisk klinik där jag bor nu. Kommer att få hjälp med KBT och hela köret då! :) Så ni anar inte hur tacksam jag är. Och läkarna på psykakuten var så förstående och snälla! Är inte van att bli bemött såhär så jag var verkligen helt paff. Känns hoppfullt att få igenom sjukskrivningen nu samt att få hjälp att ta mig på fötter igen, inom väldigt snar framtid!
Mycket goda nyheter idag med andra ord, så nu ligger jag aningen mer lugn i sängen min med sambon, och tittar på Simpsons filmen. Imorgon blir det upp i tid och köra iväg till mötet med läkaren. Tänk om jag aldrig åkt dit idag, då hade jag inte fått den här chansen. Snacka om tur!

Måste säga att jag är väldigt stolt, glad, lycklig och evigt tacksam för att jag har min sambo! Vad skulle jag egentligen göra utan honom? Det är han som får mig på fötter, han som tröstar mig när jag gråter eller är deprimerad samt får ångest, det är han som följer med mig på möten för att ordna upp allting, han följer med mig till sjukhuset och lämnar mig aldrig för ens en sekund, nej han är kvar från att jag kommer in och tills jag får komma hem igen. Han håller min hand vid alla läskiga undersökningar som gör ont, han lät mig flytta in hos honom fast att min ekonomi såg ut som den gjorde och han lika väl kunnat be mig flytta hem igen tills ekonomin är ordnad. Det får mig att inse hur mycket han älskar mig och hur mycket jag älskar honom! Han är verkligen mannen i mitt liv, mannen jag vill få barn ihop med, mannen jag en dag vill säga Ja till, för ärligt talat så finns det för mig ingen bättre än honom.
Det första jag gjorde i vårt nya liv var att sabba allting och nu ska jag bli sjukskriven. Allt han gör är att lägga mig på sängen och i princip be mig stanna kvar där för att jag måste få vila kroppen efter allt den har fått stå ut med. Nu ska han följa med mig och sitta på psykakuten ett par timmar för att jag ska få rätt hjälp i den här staden. Han serverade mig frukost och jag behövde inget göra mer än att äta, eftersom att varje gång jag går upp och går får jag super ont i magen. Kroppen är helt matt, har sovit 12 timmar och jag skulle lätt kunna fortsätta sova resten av dagen/kvällen, så illa är det. Känner mig långt ifrån världens bästa flickvän, men jag har världens bästa pojkvän!!