Det är en evig diskussion om det här med att undervisa sina barn hemma. Många måste flytta härifrån för att kunna fostra sina barn på det viset dom vill. Här säger vi att vi är ett "fritt land". Så är det tills någon väljer en annorlunda väg. Att sticka ut och vara annorlunda verkar inte vara okej här, gällande sånt. Man SKA gå i skolan och absolut inte hem undervisas. Men jag kan säga så enkelt som såhär att om mina föräldrar hade undervisat mig hemma så hade jag garanterat fått en helt annorlunda väg att gå, jag hade klarat skolan. Varje dag under alla mina år i grundskolan gick jag dit med magsmärtor för att jag var livrädd, jag blev mobbad. Tänk om mina föräldrar hade haft en annan väg till mig att gå, än till skolan? Hemma satt min pappa med mig och studerade, på kvällarna. Det funkade jätte bra! Jag hade chansen att visa vad jag gick för, jag kände mig trygg, min pappa som trots allt är en del av mig visste precis hur jag fungerade och därmed hur han skulle hantera mig och bästa sätt att lära ut för MIG. För alla är vi olika, vi är olika individer och det som fungerar i skolan kanske inte fungerar för mig, uppenbarligen. Så fort jag kom till skolan så var det helt annorlunda. Blev direkt otrygg, det var som att allting jag lärt mig kvällen innan var som bortblåst! Så fort jag kom till skolan så ändrades allt. Som sagt..... hade vi haft en annan väg att gå så hade jag förmodligen klarat mig mycket bättre! Istället hamnade jag i särskolan, trots att jag och alla jag kände visste innerst inne att där hör jag inte hemma. Jag kan ju mer!! Men jag får ingen chans att visa det.... För skolan var det viktigare att jag var DÄR än att jag skulle lära mig något. Bara jag är i skolan. Om man i grundskolan inte dyker upp på ett tag så kommer polisen och knackar på dörren helt enkelt. Men vad spelar det mina betyg för roll om jag är i skolan varje dag men inte lär mig något? Kommer jag in på universitet då?
Varför kan Sverige inte ha ett bokstavligen fritt land? Om föräldrar nu väljer att hemskola barnen varför får dom inte det då?
VARFÖR ska det alltid vara så mycket fördomar? Det som är rätt för en själv är inte rätt för en annan. Om du vill vara hemmafru från bebis födsel och framåt, och hemskola ditt barn, varför ska du inte få lov till det då? Man tystas alltid ner när man talar högt om detta, men jag tänker inte vara som alla andra för att få lugn och ro. Jag säger inte att jag vill hemskola mitt barn, för ärligt talat kommer jag veta precis vad som är rätt för just MITT barn den dagen det är dags att börja tänka på det. Kanske är hemskola något som inte alls skulle fungera för mitt barn, eller tvärtom. Vad vet jag? Jag vet bara att jag vill få slut på alla fördomar.
Dom som väljer att lägga 110% tid på sina barn, alltså "offra" karriären för att tillbringa sin tid med barnen, är inga dåliga föräldrar. Tvärtom är dom förmodligen dom mest kärleksfulla föräldrar som existerar på jorden. Dom vet man med säkerhet att dom satt sig själv i andra hand och barnet i första hand. OBS! Jag säger inte att dom som väljer en annan väg inte är kärleksfulla och närvarande föräldrar, absolut inte. Vi har alla olika vägar att gå i vår uppfostran och det är helt okej. Jag menar bara det att dom som väljer att vara hemmafruar har en liten annan syn på livet och uppfostran än andra, och man ser det tydligare.
För mig spelar det ingen roll om jag gör "karriär" eller inte. Min dröm om livet är att få flera barn och få tillbringa mitt liv med dom. Få uppfostra och forma dom tillsammans med min sambo, älska dom i vått och torrt, och göra ALLT för att dom ska vara lyckliga och må bra. Jag skulle inte backa en sekund.
Känner själv att jag börjar hoppa lite här och det är nog dags att avrunda inlägget. Men snälla, inga fördomar. Kan vi inte bara låta alla få välja den väg dom vill? Om man vill ha hemskola eller sätta barnet i vanlig skola, so what?! Varför ska det bli så dramatiskt för?

Ja, hur länge är det egentligen okej att amma, vad tycker ni? :)

Jag personligen är den som säger att man ska amma så länge man kan. Nu har jag aldrig ammat och kan inte säga hur det känns med egna erfarenheter, men jag kommer aldrig någonsin att förstå de som inte vill amma av den anledning att de kopplar det till något sexuellt?! "Mina bröst är till för att hetsa upp min man"... jisses. Brösten kom på kvinnan från första början för att barnen skulle få mat. Det är just DET som bröst faktiskt är till för, sen är det en helt annan femma att man gjort det till något sexuellt också. Men en normal människa måste väl ändå kunna skilja på dom två sakerna?
Jag kommer att amma så länge jag bara kan eftersom att barnet behöver det för att stärka sitt immunförsvar och det är helt enkelt bevisat att bebisar som fått ersättning inte har lika bra immunförsvar som de som ammas. Sen kan det ju inte vara annat än mysigt egentligen? Tänk varje amningsstund där man faktiskt får lov att vara i lugn och ro med sitt barn. Fantastiskt!
Så enligt mig ska man faktiskt amma så länge man kan, och sluta tramsa om att det skulle vara något sexuellt. Trams!

Det blir dåligt med uppdatering idag, eftersom att jag ska vara i Danmark hela dagen. Kommer inte hem förens vid elva ikväll, men det ska bli så kul! Första mini resan den här sommaren, men tyvärr regnar det. I alla fall där jag bor. Har dock med mig kläder efter väder.

Ska bli jätte skönt att ha någonting annat att tänka på om så bara för en dag. Sov sådär inatt och kände pirr och rastlöshet i benen. Tillslut somnade jag till Georgie Shore i alla fall.
Innan jag somnade kom jag att tänka på det att dom i den serien är i min ålder och allt cirkulerar kring att festa. En sak som är väldigt vanligt i min ålder. Jag är ju bara 21 år, men jag personligen kom över det stadiet för längesen. Det beror nog på att jag började festa redan vid 13 års åldern. Fruktansvärt egentligen... Men det är så skönt att det begäret är förbi nu, och att vi bara kan fokusera på att bli en familj. Men jag vet om att många har åsikter om det, dock tycker jag att det viktigaste är att jag har gått ut gymnasiet och att vi, som vi har, har en trygg och stabil ekonomi. Många säger att jag borde plugga vidare, resa eller så. Men jag är jätte nöjd med min utbildning och resa kan man göra med barn också. Tycker det till och med är roligare! Jag älskar ju äventyr, sola/bada och bara vara, och det kan man så klart med barn också! Folk har för mycket åsikter enligt mig, och jag hoppas att det inte flödar negativa kommentarer den dagen vi blir gravida. 21 år är ändå en bra ålder och oavsett vad hinner jag bli 22 år minst när vi får vårt barn i famnen.
Nej nu ska jag fixa det sista innan äventyret börjar!

Ha en bra dag allihopa. Ska se om jag kan ta bilder på äventyret, även fast jag själv inte kommer vara med på dom härinne. ;)

Det här är förmodligen ett väldigt omdiskuterat ämne men jag tänker skriva om det ändå. Nämligen abort!

Jag fick veta att man får lov att göra abort fram tills vecka 18! Jag tycker det är fruktansvärt. Nu får man se det hur man vill och ja, jag vet om att det finns dom som blivit våldtagna och så vidare, men jag tycker ändå att den lille bebisen därinne inte ska behöva bli DÖDAD så pass långt in i graviditeten. Nästan halva tiden! För om man blivit utsatt för något hemskt och blivit gravid av det, så har man väl knappast missat det enda fram tills vecka 18. Så den teorin kan jag faktiskt inte köpa.

Fosterutvecklingen vecka 16:
Bebisar är lekfulla både i och utanför magen. Din bebis har kanske upptäckt sin allra första leksak – navelsträngen – som kan vara rolig att dra i och klämma på. Även om bebisen ibland kan klämma tillräckligt hårt för att minska syretillförseln, behöver du inte vara orolig för att den ska hålla tag så länge att det orsakar skada.

Det här är "bara" i vecka 16. Det är en människa, man borde inte få lov att göra abort enda fram till vecka 18! Det är skandal. Blir så förbannad när jag läser detta!

I vecka 18 är bebisen ungefär 14 cm och väger 190-220g!

Jag blir bara ledsen och upprörd av att läsa sånt här. Hoppas någon klok människa får igenom att sänka abort gränsen, för såhär kan vi inte ha det. Tänk så mycket barnet hunnit utvecklas på så många veckor och hur levande den faktiskt är.

Känslan när jag tidigare idag ser en gravid kvinna stå och röka. Angående rökningen tänker jag inte döma, för jag är inte bättre själv! Men att faktiskt röka när man är gravid, det tycker jag är absolut det värsta du kan göra. Ännu en gång bubblade ilskan upp inom mig när jag såg detta. Hur kan man? Navelsträngen täpps till mer och mer därinne och trots den vetskapen så ska man röka?
Jag kan ju säga direkt att om tre månader när jag och sambon ska börja vår långa väg i bebis verkstaden då kommer jag inte att röka ett bloss. Redan innan dess. Det är en sak att jag skadat mig själv men jag väljer inte att aktivt skada mitt barn. Forget it!
Önskar bara att alla kunde tänka sådär också. Det är faktiskt inte ofta jag ser en gravid kvinna stå med ciggen i käften, däremot har jag sett många med barnvagnar som går rundor och röker. Men eftersom att jag inte brukar få den här synen vanligtvis så blev jag rent ut sagt chockad!
Det såg så fel och äckligt ut. Att man inte skäms? Känner folk som gjort detta och jag stödjer det inte en sekund.

Jag anser att om man är egotrippad nog att röka som gravid ska man inte ha barn. Punkt slut. Det ÄR barnmisshandel. Ditt barn valde inte att få en massa skit i sig när du tände den där cigarretten.
Jag har hört saker som "Men jag behöver det, för JAG mår dåligt som det är och jag behöver det"!
Jag har alltid sagt att den dagen man är beredd att sätta sig själv i andra hand så är man redo att bli förälder. Inte innan dess. Och att röka vid graviditet är knappast att sätta sig själv i andra hand.