BIM-6 och hund snack
God middag mina läsare.
Här har det varit full rulle hela dagen med vår lille valp. Sambon är ju iväg och tjänar pengar till familjen (haha) och jag, sjukskriven som jag är, ägnar mina dagar åt hunden! Inget mig emot, annars hade man ju inte skaffat hund, hehe. Men jag ska inte sticka under stol med att vissa stunder vill man bara riva av sig håret och svära rätt ut, och man tycker livet är pest och pina. Sen "han kommer aldrig bli lugn!" haha. Men så kommer kvällen och då förstår man att jo det kommer han visste att bli. Då gosar han in sig i famnen och är så, så, så nöjd. Då kan ingen tro att han kan bli så bråkig! Tills morgonen kommer. ;) Eller morgon och morgon. På senaste tiden är det faktiskt förmiddag.
Sambon går ut med honom på tidig morgon runt sex tiden, innan han sticker till jobbet, något han tycker är mysigt. Sen somnar H (hundens förkortning på sitt namn) och sover enda till ca elva tiden på förmiddagen, haha! Det är något han börjat med på senaste tiden, för innan var det bara upp tidigt för mig med och gå ut med honom. Skönt att kunna sova lite längre! ;)
Över till bebis snacket! Idag är jag på BIM-6 och jag känner inte ett smack. Å andra sidan tror jag heller inte att det tagit sig denna månaden, och jag har knappt hunnit tänka på ordet b-e-b-i-s heller, hehe. Den enda bebis jag hunnit tänka på har fyra ben, är hårig och skäller när han inte får som han vill, haha. Så här är det med andra ord fullt upp. Det enda jag kan säga såhär på rak arm är att jag har väldigt mycket flytningar, men det känns som att det kan betyda lite vad som helst. Inte lönt att spekulera heller, bara tiden kan utvisa hur det blir. Antingen får jag ett plus eller mens.
Uppdaterar mer senare. :)
ÄL-test 26/9-13 och funderingar
Hallå allihopa. :)
Då var det torsdag och snart nalkas det helg! Ska bli jätte skönt att ta ett break från den intensiva vardagen med vår vovve. Jag går ju hemma så jag jobbar inte, men just nu känns det inte som att man är sjukskriven, hihi. Upp tidigt med vovven, och inte kan man ligga och dra sig heller! Sen håller man igång precis hela dagen med noll vila. När vovven själv sover så vill jag ju göra andra grejor, som att uppdatera bloggen, diska undan och så vidare. Jo jag vilade i cirka 30 minuter vid lunch tid idag för att jag kände att ögonen var vrål tunga. Men annars har det varit full rulle här hemma och så har det varit hela veckan. Sambon kommer hem om ca en halvtimme nu, så det är skönt. Än så länge sover lilleman, och hoppas han gör det ett tag till. Det är så skönt att sitta här och koppla av! :)
Lyssnar på lite härlig musik, bland annat Tove Styrke. Funderar lite kring framtiden och barn.
"När plussar man igen?"
"Kommer bebisen att stanna nästa gång?"
"Undrar om jag får mens sen eller inte"
"Vad gör jag om mensen uteblir?"
Ja sista frågan tänker säkert alla nu "Tar ett test?!" men det var inte så jag menade, haha.
Jag menade helt enkelt att eftersom att vi försöker så tätt inpå missfallet så vet jag inte riktigt hur jag kommer att reagera vid ett nytt plus, och definitvt inte om det sker redan nu! Förmodligen kommer jag vara helt vättskrämd, och varken jag eller sambon kommer nog ta till oss det förens vid RUL eller någonting. Det är så mycket rädslor nu kring missfall och så vidare. Sen tycker jag att jag blev så fruktansvärt illa behandlad hos gynekologen i måndags, på gynakuten. Sköterskorna där var vidriga rent ut sagt!
Först nekar dom överhuvudtaget att jag var gravid, bara för att deras graviditet test visade negativt. Men sen visade det ju sig att jag fick missfall för någon vecka sedan, jag kände bara "vad säger du nu då?!" hehe. Inte för att man såg det som någon vinst, jag hade tvärtom förlorat väldigt mycket. Men jag tycker det är förbannat fel att fortsätta säga emot en att vara gravid när man faktiskt själv flertal gånger testat positivt och så vidare. Envisa människor som inte kan med att dom själva har fel någon gång! Fast fel, oh ja det visade det sig verkligen att dom hade. Jag var gravid innan, men fick missfall. Men enligt dom var jag aldrig någonsin gravid och dom ville skicka hem mig med orden "Du har mensvärk".... i helvete heller att jag har.
Så jag kommer med andra ord fan aldrig mer våga åka in till dom! Men det är ju gynakuten här liksom... Om någonting händer under graviditeten så måste jag ju in där. Jag vet ju att det är samma människor, för samma vidriga sköterskor har jag hamnat i bråk med tidigare på gynakuten också! Oh, vad jag hatar dom... Kan dom inte bara försvinna?
Man ska inte vara rädd att åka in till sjukhuset.
Nåja, dagens Ägglossningstest!
Tog ju två ÄL-test igår, dock har jag bara visat det första för er så det blir väl lite svårt att förklara.
Men nu har testet blivit svagare i alla fall och jag har väl förmodligen ägglossning idag eller imorgon. :) Vi höll igång i förrigår, haha. Igår var det paus och idag är det på't igen! :)
ÄL-testandet är igång igen
God kväll.
Börjar kännas lättare om dagarna nu sen beskedet om missfallet. Troligtvis för att jag så snabbt fick/får ägglossning igen så nu går jag rundor och tänker på att hålla mig för att kissa så jag kan göra ägglossningstest. Väldigt skönt måste jag säga! :)
Sen har jag fullt upp i vardagen och många planer om framtiden så det flyter på.
Börjar nästan vänja mig vid bebis baket också. Innan blev jag sådär nervös varje gång vi hade sex men inte nu inte. Hehe.
Tog ÄL test idag klockan 1
7.00 i alla fall. Det är 2 dagar sedan det nalkades äggis på VUL och hjälp, det var verkligen nästan positivt! På gränsen tyckte jag. Så bara för det ska jag ta ett test igen klockan 21 ikväll för att se om det visar positivt då. Om inte, tja då tror jag det kommer imorgon! :)
Men nu ser jag i alla fall mönstret och det är nästan på dagen (men om jag testar positivt nu ikväll e det 1-2 dagar tidigare) som ägglossningen dyker upp. Vi kör i alla fall varannan dag metoden sen igår kväll så vi missar inte den. ;)
Missfall igen
Hej allihopa.
Det har varit ganska tyst härinne av anledningen att jag fått missfall. Skäms nästan att skriva detta, då kroppen verkligen lurat mig att allting stod rätt till genom att ha massor av symtomer, och jag borde förstått att blödningarna inte var normala! Fast alla sa att dom var det....
Men egentligen fick jag missfall "från början" vid första blödningen. Det här var en helt misslyckad graviditet från början. Egentligen var det inte "missfalls smärtor" jag kände igår när jag åkte in på sjukhuset, det var faktiskt... håll i er.... ägglossning!
Har ju inte testat mig med graviditet testerna en massa nu, så när jag igår fick ett negativt svar var jag chockad. Men nu vet vi varför....
Trodde dock inte att jag skulle i nästa andetag få höra att jag har en ny chans direkt. Läkarna avrådde mig inte att försöka på denna... tvärtom sa han att jag ska "på hästen igen"! Vet att många avrått mig från att bli gravid så fort igen (å andra sidan vet jag inte ens om jag blir gravid igen), men samtidigt var missfallet så tidigt och kroppen har redan skött detta för längesedan fast jag har bara inte vetat om det.
Jag behöver ett nytt hopp.
Så! Jag tror minsann att bebis verkstaden fortsätter.
Enligt VUL var äggblåsan jätte fin och jag kommer ägglossa inom närmsta dagarna. Faktiskt samma tidpunkt som förra månaden!
Har haft missfall innan och aldrig har det gått såhär "bra" eller hur man ska uttrycka sig. Jag menar, jag tänkte "Shit jag får missfall nu, och det kommer dröja evigheter innan vi kan försöka igen!", men där ser man.
Just nu :)
Vecka 5
Jag är i slutet på vecka 5 nu i och för sig. Imorgon går jag in i vecka 6!
Fostret är nu 5-8 mm. Från hjässa till stuss. Fostret växer nu snabbt. Ryggraden och hjärnan börjar utvecklas. Många kvinnor börjar nu misstänka att de är gravida. Mensen skulle ha kommit för flera dagar sedan.
Vissa upplever symptom på hormonförändringen som ömma bröst, täta urineringar och illamående.
Vi är gravida!
Lycka, förvirring, glädje, rädsla... jag kan inte sätta fingret på vad jag känner, för det går i vågor! Men jag kan i alla fall säga att jag är jävligt GLAD! Här trodde vi att jag inte var gravid och trodde jag fått mens fast tidigare, men så fel. Jag ÄR gravid, i slutet på vecka 5 och vi är så lyckliga! :)Var även hos gyn idag, så allting är bekräftat. <3
Ni anar inte vilken lycka! Dock rädsla och allt det andra också, eftersom att jag haft missfall innan. Men det här bara måste gå vägen! Jag gör ju allt... tar folsyra, äter frukt, fisk och massa nyttigheter! Snälla högre makt, ge oss den här maj-ungen! Går allt som det ska föder jag runt den 20 maj. Så fantastiskt! lite mer än en månad efter min 22 årsdag. :) Jag ropar inte hej än, men jag vet i alla fall att jag är gravid och jag tänker vara glad för det!! <3
Händer något dåligt, tar vi det då. Nu ska jag bara vara glad! :)
Nästa BIM och gynbesök!
Hejsan!
Då var menstruationen över för den här gången och vi går in i försök 2! Nästa BIM är den 7 oktober, känns som en evighet eftersom att det känns som att det inte var så längesen vi gick in i september och som jag sa herregud jag har ägglossning vi måste ha sex! haha.
Men i själva verket är det faktiskt så att vi snart är i oktober månad.
Vi har vår lille vovve här hemma nu också så tiden går mest åt att hålla koll på honom, aktivera och träna lydnad. :) Han är så söt! Önskar jag kunde visa bild härinne men det skulle avslöja min identitet om någon jag känner mot all förmodan skulle läsa bloggen. Som inte vet om den och våra planer vill säga.
Där är ett par stycken som vet men det är dom absolut närmsta, andra har ingen anledning att veta om vår bebis verkstad så länge det inte blivit en bebis liksom.
Men den dagen vi blir gravida blir det offentligt i vecka 12 ungefär. :)
Imorgon är det dags för mitt gynbesök och det kommer ske med nervositet! Är rädd att något är på tok, men ja vi får väl se hur det blir.
BIM-6. Angry bitch!
Hejsan allihopa!
Idag känner jag mig riktigt less, förbannad, irriterad och så vidare - på i princip allting!
Jag har gråtit här idag utan någon speciell anledning och mår faktiskt riktigt dåligt. Jag vet inte om det är något graviditet symtom eller något annat. Men såhär jävlig är jag aldrig i alla fall, det återstår att se vad det är. Är i alla fall på BIM-6 idag så nu är det inte långt kvar! Det ska bli jätte spännnade att se hur det här blir, men just nu står jag inte ut med den där bubblande irritation känslan i kroppen när jag egentligen borde vara glad, eller att jag gråter för ingenting och så vidare. Det är skit jobbigt. Jag blir ju automatiskt också en väldigt tråkig person att prata och vara med då jag är nedstämd. Blir också väldigt lätt påverkad och har därför hamnat i diskussioner. Inte bra!
Halsbrännan fortsätter som vanligt och börjar öka i styrka nu också. Jag svettas som fan och är jätte varm. Har känningar i magen fortfarande (det är jag faktiskt förvånad över att det pågått så länge nu), och allt är inte bra alls. Jag hoppas innerligt att det är en graviditet som orsakar detta och inget annat.
Stor ilska, frustration och nedstämdhet!
God eftermiddag!
Nej, idag blev det verkligen inte som tänkt! Det var meningen att jag skulle iväg till läkaren i eftermiddag vid 15 tiden. Men nu är det såhär att han har gått och blivit sjuk, så det blev ingenting med det. Mitt nästa besök hos honom är den 16 september, dvs fyra dagar efter BIM för min del. Så med andra ord kommer jag högst troligast att få upptäcka en eventuell graviditet här hemma själv. Jag hade hoppats på att dom kanske, kanske, kanske kunde se en liten skymt på min kropp att jag var gravid idag, hehe. Men nej, han var sjuk. Inte nog med att jag inte fick prova ens att fråga, så är det nu alldeles för längesen jag träffade min läkare. Vi ska ha en regelbunden kontakt på grund av mina sjukdomar, och nu har hela sommaren gått samt vi går in i hösten, det är icke bra. Men det är som tur är inte så jäkla överdrivet lång tid kvar tills jag ska dit. :)
Men jag är inte alls rolig att ha och göra med idag!
Tredje dagen på rad som jag är så bitter, irriterad, deprimerad, ledsen, arg, asledsen, gråtfärdig och gud vet allt. Men jag har också varit skit glad! Ja idag till exempel, så satt jag och sjöng för första gången på evigheter här hemma. Sen helt plötsligt blev jag jätte deprimerad och ledsen. Ville bara slänga alla grejor runt mig, vråla och gråta tills jag somnar. Det här tillhör knappast vanligheterna, så jag hoppas av hela mitt hjärta att det är ett plus på väg och inte en kraftig pms för första gången någonsin ever! Men magkänslan säger att jag är gravid, och lille djävulen på min högra axel säger "där är ingenting! du kommer aldrig bli mamma du är för fet fattar du väl!". Ja, han är allt annat än schysst.
Jag känner inte bara av humöret, har känningar i magen konstant! Idag har det även suttit på vänster sida av magen som om det var ägglossning, haha. Men för det mesta sitter allt precis strax under naveln och till och med "på" ibland, om ni förstår. Typ under naveln precis... ja det var nog bättre ordval, hehe. Jag menar, en av smärtorna jag hade i början av veckan har jag haft innan det var ingenting nytt, men allt det som pågår under naveln det är någonting helt nytt. Humöret, halsbrännan, illamåendet, yeah ni fattar. Av en del har jag hört att jag inbillar mig, vilket jag tycker är sjukt elakt sagt, för jag känner ju det jag känner jätte starkt. Sen har jag varit otroligt lugn i bebis verkstaden och tänkt "händer det så händer det". Tills nu när jag får dessa humörsvängningar från ingenstans, så klart! Men nu är det inte konstigt, när humöret svänger som det gör. Känner ju ibland en hopplös inför precis allting i livet, inte bara det här. Sen vill jag att sambon ska komma hem, och så blir han lite sen, och så blir jag skit ledsen. Ja, ni fattar.
Jisses, vad långt det blev här nu. Men det är av dom här anledningarna som jag älskar att ha en privat blogg. Ni vet inte exakt vem jag är.. Bara att jag är en tjej på 21 år, som försöker bli gravid med sin sambo, och vi har snart en hund här hemma. Men mycket mer förutom bebis verkstaden i sig, vet ni inte om. Ni kan inte säga "Aha det är hon!". På facebook och dylikt kan jag givetvis inte skriva ett knyst, inte ens minsta lilla antydan till det. Folk snappar upp allting direkt och sen går ryktet igång liksom. Givetvis pratar man inte öppet om sånt här med nära och kära, det blir alltid en sjuk press på en.
Så jag är evigt tacksam för den här bloggen!
Jag är också väldigt tacksam för alla som följer mig/oss. :)
Dagen innan läkarbesöket!
Hej i stugan! Denna kvällen är jag väldigt nervös inför morgondagen! Imorgon ska jag ju till gynekologen. Även fast han troligen inte kommer kunna säga att jag är gravid eller ej, så är jag ändå rädd att han kommer att hitta massa fel igen så som återkommande cystor osv. Det hade varit väldigt surt! Ska berätta om allt jag känt nu också samt flörta till mig ett VUL om mensen inte kommer/alternativt att jag plusar.
Men självklart ska det bli spännande att se vad han säger vad vi har för plan framöver! När vi ska få hjälp om det inte tar sig nu dom här 6 månaderna osv. Men han kommer nog vilja kolla extra noga om jag verkligen 100% säkert haft en ägglossning själv nu, annars är det ju inte lönt att jag går och försöker själv med sambon i ett halvår. Men det kändes väldigt starkt den här månaden och ska jag vara ärlig tror jag mer på att det tagit sig! Men jag ska inte säga för mycket än. :)
Mycket velande hit och dit
Hejsan! Idag känns det verkligen konstigt i magen och har gjort ett tag nu. Det liksom stramar och känns obehagligt precis under naveln. Man hoppas alltid det är ett gott tecken men man vet ju aldrig. Jag kanske får mens ändå sen, men det får man ta då. Dessutom är detta vårt riktiga försök tillsammans så jag vet om att det kan ta mycket längre tid med tanke på mina sjukdomar. Men jag vet ju att jag haft en bra ägglossning och att vi omringade den i alla fall. ;)
Man har en hel del tankar. Ena stunden känner man sig självsäker och tänker att det här ska minsann gå vägen för att sedan känna lite "oh det blir inget ändå den här månaden". Jag mår inte dåligt eller så för det, men nog är det tankar.
Det enda man kan göra är att vänta och se! Mina tester borde komma idag men jag har inte fått ett leverans sms ännu. Blir faktiskt väldigt besviken om det inte kommer idag! Har ju längtat efter att kunna prova testa mig tidigare redan imorgon bitti. Kom också precis på att sambon kommer ju att va hemma nu i hela 5 dagar, ja även efter helgen så insåg att jag får testa ändå när han är hemma fast jag inte ville. Av den anledningen att jag ville överraska, om jag nu är gravid. Jaja, det ordnarsig. :)
Nu har jag fått skriva av mig och ska äta frukost!
När berättade ni?
Jag och min sambo pratade ikväll om det här med den dagen man plussar! Ja alltså oavsett när det än blir, när bör man beberätta för omgivningen? Vi är i alla fall helt överens om att man ska vänta tills vecka 12. Inte innan dess! Men när berättade ni? :)
Sjukskrivning
God kväll!
Min första arbetsdag var inte alls bra och det slutade helt enkelt med att jag bröt samman totalt. Min kontakt person har nu avbrutit arbetsrehabiliteringen, och jag ska helt enkelt sjukskrivas på grund av min fysiska och psykiska ohälsa. Det funkade inte alls att arbeta, utan jag trodde nästan jag skulle kollapsa. Lider ju av värk i lederna, Endometrios, PCO och psykisk ohälsa. Så jag har det med andra ord inte så lätt.... Lär väl få slåss för pengarna här nu. Är det någon med erfarenheter kring sånt här så skriv gärna en kommentar här nedan. :) Behöver all information jag kan få just nu. Ska också läsa lite på nätet ikväll, för att sedan ringa rundor imorgon bitti. Men något mer jobb blir det inte än på ett tag i alla fall...
Kan inte låta bli att känna mig så misslyckad. Känns som jag sviker mig själv och min sambo, men jag kan inget göra åt detta mer än att återhämta mig. :( Som tur är så är han förstående, han till och med skämde bort mig med god lunch och sedan jordgubbar till efterrätt. Lät mig sova på soffan i ca två timmar, sedan väckte han mig med hand massage på mina förstörda händer... gjorde ont/skönt på samma gång.
Nu ska vi snart iväg och äta sen hem och koppla in tv:n i sovrummet och bara mysa under täcket tills vi somnar.
Sista rycket innan mitt nya liv börjar!
God morgon!
Idag blev det upp med tuppen redan strax efter 05, för att hinna med allt såhär sista flytt dagen. Imorgon ska dom andra komma in i lägenheten och jag börjar jobba, så nu är det verkligen sista rycket. Fick börja med att åka till andra lägenheten och ösa ner fler lådor, och därefter blev det frukost på Macdonalds! Faktiskt väldigt god frukost meny hade dom måste jag säga, dock inget nyttigt. Det skulle vara kaffet, hihi.
Otroligt mysigt när det regnar, inget folk alls där och man äter i lugn och ro innan man beger sig för att flytta. Inget som tillhör vanligheterna precis. Men nu är vi uppe i min snart helt tomma lägenhet för att packa ner köks grejorna innan allt ska flyttas. Tidigt ikväll blir det stor städning. Sista rycket innan mitt nya liv börjar! Fantastiskt!
Bjuder på en bild som visar hur vädret såg/ser ut för oss.
Missfall
Idag när vi höll på att packa ner saker i flytt lådor så hittade vi gamla skrivböcker jag skrev i när jag var i tidig tonår, men också vid senare tillfällen. Hittade en bok som hade en rosett som man fick knyta upp, sagt och gjort. Började läsa och hjärtat skenade iväg. Jag hade skrivit dikter direkt ur mitt hjärta om ett missfall. Jag hade utryckt mig så smärtfyllt och jag började återuppleva allt igen. Där var också skrivit som i en dagbok där jag berättade om vad mitt ex hade sagt, mycket hårda ord om det som skulle bli vårt barn. Från att ha varit någorlunda glad till att sitta och stor tjuta. Jag bara grät och grät när jag såg detta så sambon blev faktiskt väldigt rädd innan han förstod vad det var som va fel.
Han kramade om mig, tröstade mig och klappade så länge jag behövde det. Det var inte bara lite tårar i ögonen utan riktigt gråt, jag blev själv väldigt paff över den starka reaktionen. Trodde jag hade tagit mig längre än såhär, men att jag längtar så mycket efter att bli en komplett familj gör nog att jag reagerar extra starkt när jag får återuppleva allting genom texter. I december skulle jag ha haft en 3 åring, så är det men ödet valde en annan väg till mig.
Ärligt talat ser jag det annorlunda idag. Strax efter missfallet och allting så fann jag min sambo. Så tätt inpå att jag faktiskt satt och blödde fortfarande när jag fick kontakt med honom. I den perioden i livet hade jag ingenting uppklarat heller. Ingen utbildning, ingen egen bostad, ingen seriös relation och partner, ingenting. Allt jag hade kunnat ge mitt barn är ett liv hemma hos min mamma och socialbidrag. Nu är det INGET emot min mamma, för jag älskar henne högt men man vill självklart klara sig själv. Inget emot dom som har en dålig ekonomi heller och som lever på social bidrag, för min familj har själv varit där. Men man vill ju ge sitt barn allt man kan och det allra bästa! Hur ledsen jag än må vara för missfallet så ser jag idag att det var en mening med det. För efter det träffade jag min sambo, jag tog upp studierna som jag precis blev klar med, jag har nu fått jobb och bor tillsammans med min pojkvän, vi har inga problem med ekonomin heller även fast jag tjänar det minsta man kan göra. Vi planerar nu ett gemensamt barn och jag hoppas och önskar att det blir så! Jag tror starkt på att det var meningen att jag skulle få klara upp allt i mitt liv i lugn och ro innan jag satte en liten mini-me till världen. Hur ledsen jag än må vara för omständigheterna.
Försenad menstruation
Jag fattar ingenting. Har "mensvärk" och är helt slö i kroppen som om jag var mitt i menstruationen, men ingen blödning! Är på dag 30 idag och kommer den inte ikväll, vilket jag inte tror, så är den försenad, dock inte mina symtomer! Brösten tyder på att mensen borde vara här nu också, då dom ser ut på ett visst sätt då. Men nej det vill inte tydligen. Ska inte ta ut något i förskott men den måste verkligen fortsätta vara regelbunden. Vi är snart två månader ifrån bebis verkstaden! Jag kan inte vara gravid nu i alla fall så det är inte det, då vi skyddar oss tills vi kommit i ordning. Det skulle vara ett stort mega mirakel i så fall, om Kondomen har spruckit utan vår vetskap. Men den risken + mina "fantastiska" chanser säger redan att mensen bara vill bråka med mig. Jag hoppas inte den blir 40 dagar lång igen för då smäller jag av. Ska cykeln nu bli längre så är det ju i alla fall positivt att vi ska dra igång min nya kost snart så jag fortsätter att gå ner i vikt. Kanske kommer det i så fall att ställa om den igen... Äsch ska inte tala för mycket än, den kanske rentav kommer ikväll. Men just nu känner jag bara hopplösheten.
Nu ska vi iväg!
Lära barnet sova ensam och skrik metoden
God kväll!
Hänger en hel del inne på den populära sajten Familjeliv, och där finns en hel del vilda diskussioner huruvida barn ska "lära sig" sova ensamma eller inte och i vilken ålder osv. Nu är detta ett ämne som intresserar mig väldigt mycket. Nej jag har inga barn, och ibland får jag höra att jag inte har en åsikt fram tills dess, men nu är det så att jag har det ändå.
Jag anser personligen att barn är barn och jag ser hellre att jag ger mitt barn en massa kärlek och trygghet natt som dag, än att följa någon slags oskriven regel att barn minsann ska lära sig. Jag kommer även att bära rundor honom/henne i bärsjal eller bärsele. Tycker det egentligen är helt fel att låta sin bebis ligga och skrika, jag menar barnet är ledsen av en anledning? Det är barnets enda sätt att kommunicera på och vad gör föräldrarna? Gnäller på att barnet är gnällig och den ska "minsann lära sig i tid!". Men stackars den här bebisen som får ligga ensam i mörkret och gråta medan föräldrarna gottar sig i vardagsrummet eller något. Nej små bebisar ska inte "lära sig" dom ska få kärlek och närhet. Sen sticker jag inte under stol med att jag är orolig för saker som PSD. Men hur vet man vad som är rätt och fel? Ena högen säger att man inte ska ha barnet mellan sig den andra högen säger att det är de bästa för att minska risken. Dock står jag fast vid min åsikt och även min andra åsikt att aldrig lämna barnet helt själv. Om man nu ska ha barnet i sin egna säng så ska den i alla fall vara i samma rum. Det finns många vägar att gå för att få vara barnet nära på kvällen, och jag ska gå igenom dom allihopa för att hitta det perfekta sättet för just oss. Men jag tycker inte det är okej att låta barnet sova själv med inställningen att låta den skrika sig till sömns, "någon gång tröttnar den och somnar". Men fy!
Vad tycker ni?
Hjälpmedel till att få bort alla tankar på bebis verkstaden
Idag cirkulerar många tankar i huvudet på mig. Ställer mig själv frågan hur fort allting kommer att gå egentligen? Blir det här sista sommaren utan barn för oss? Tänk om det verkligen funkar och vi sitter där med en knodd i magen eller också i famnen nästa år..
Längtan är enorm men samtidigt känner jag att jag måste varva ner. Det är okej att vara mycket tankspridd nu dessa tre månader innan bebis verkstaden drar igång, men tills dess måste jag finna sätt för att tänka på andra saker. Att spänna sig och tänka kommer bara att göra mer skada än nytta.
Min tanke är att lägga ALL fokus på min viktnedgång samt att jag tänkte börja pyssla med att göra egna smycke. Har gått i tankarna länge på att börja pyssla med sånt, då det intresserar mig väldigt mycket. Kommer ändå att skriva och uppdatera här om bebis verkstaden, då jag redan nu känner hur viktig den här bloggen är för mig. Att ha ett ställe att ventilera sig på utan att känna att någon kan känna igen mig. Sånt är viktigt för mig.
Det är inte lätt att bära på en så stor barn längtan samtidigt som man ofta går till läkaren och får bara dåliga besked oftast. För varje läkarbesök dras hoppet ner.
Först är man positivt inställd och tänker att det här kommer funka inom någon månad bara, men man dras ner på jorden när man går till läkaren. Det positiva är att jag lyckats på senaste tiden att få egna spontana ägglossningar! :) Det är jätte stort för mig eftersom att jag trots allt har PCO och det handlar ju bara om att man oftast inte får egna ÄL. Men så är inte fallet just nu sen jag började gå ner i vikt.
Min läkare sa igår också att jag inte ska känna mig pressad att gå ner ytterligare 13 kg som jag har kvar fram tills september. Bara jag går ner ett kg i månaden kommer göra stor förändring, speciellt då jag redan gått ner över tio kg själv. Men helst 4-5 kg till september ville han se. Det tycker jag att jag kan klara av och till och med mer!
Mitt mål är att gå ner 10 kg på tre månader men är glad bara det blir fem kg, hehe.
Tänk vad vikten påverkar så mycket egentligen. Det avgör det mesta! Om man vill vara gravid, hur frisk man är och så vidare. Jag vill leva ett hälsosamt liv. Så vi kommer att börja på en kött/fisk och sallads diet snart. Egentligen behöver inte min sambo gå ner i vikt utan tvärtom, men han ska bygga muskler under tiden. Jag kommer att vara noga med att äta avokado och nötter till mellanmål då det ska hjälpa fertiliteten, samt massor av frukt och grönt. Nu när sambon ska ha semester tänkte vi sluta med godis och läsk även på lördagar. Känner att jag behöver en rivstart nu, så tanken är alltså inte att aldrig mer äta det utan att vara utan det en period nu helt enkelt. Snabba kolhydrater är för övrigt inte bra för oss med PCO heller som vill bli gravida då det kan hämma ägglossningen. Jag ska leta upp smarriga recept på nyttiga saker man kan använda på helgen framför en bra film! Det enda jag kommer på själv rakt av är att köpa crème fresch och blanda i lite tacos krydda (istället för pulver dippan som förmodligen innehåller mycket kolhydrater) och använda som dippa till grönsaker så som gurka, morötter, selleri, paprika och så älskar jag att doppa mina älskade naturella caschwer nötter i det också. :) Vi funderar även på att köpa hem en soda stream så vi kan göra vårt egen bubbel vatten. Ja som ni hör har vi stora planer, och jag längtar!!
