Nej, idag blev det verkligen inte som tänkt! Det var meningen att jag skulle iväg till läkaren i eftermiddag vid 15 tiden. Men nu är det såhär att han har gått och blivit sjuk, så det blev ingenting med det. Mitt nästa besök hos honom är den 16 september, dvs fyra dagar efter BIM för min del. Så med andra ord kommer jag högst troligast att få upptäcka en eventuell graviditet här hemma själv. Jag hade hoppats på att dom kanske, kanske, kanske kunde se en liten skymt på min kropp att jag var gravid idag, hehe. Men nej, han var sjuk. Inte nog med att jag inte fick prova ens att fråga, så är det nu alldeles för längesen jag träffade min läkare. Vi ska ha en regelbunden kontakt på grund av mina sjukdomar, och nu har hela sommaren gått samt vi går in i hösten, det är icke bra. Men det är som tur är inte så jäkla överdrivet lång tid kvar tills jag ska dit. :)

 

Men jag är inte alls rolig att ha och göra med idag!
Tredje dagen på rad som jag är så bitter, irriterad, deprimerad, ledsen, arg, asledsen, gråtfärdig och gud vet allt. Men jag har också varit skit glad! Ja idag till exempel, så satt jag och sjöng för första gången på evigheter här hemma. Sen helt plötsligt blev jag jätte deprimerad och ledsen. Ville bara slänga alla grejor runt mig, vråla och gråta tills jag somnar. Det här tillhör knappast vanligheterna, så jag hoppas av hela mitt hjärta att det är ett plus på väg och inte en kraftig pms för första gången någonsin ever! Men magkänslan säger att jag är gravid, och lille djävulen på min högra axel säger "där är ingenting! du kommer aldrig bli mamma du är för fet fattar du väl!". Ja, han är allt annat än schysst.

Jag känner inte bara av humöret, har känningar i magen konstant! Idag har det även suttit på vänster sida av magen som om det var ägglossning, haha. Men för det mesta sitter allt precis strax under naveln och till och med "på" ibland, om ni förstår. Typ under naveln precis... ja det var nog bättre ordval, hehe. Jag menar, en av smärtorna jag hade i början av veckan har jag haft innan det var ingenting nytt, men allt det som pågår under naveln det är någonting helt nytt. Humöret, halsbrännan, illamåendet, yeah ni fattar. Av en del har jag hört att jag inbillar mig, vilket jag tycker är sjukt elakt sagt, för jag känner ju det jag känner jätte starkt. Sen har jag varit otroligt lugn i bebis verkstaden och tänkt "händer det så händer det". Tills nu när jag får dessa humörsvängningar från ingenstans, så klart! Men nu är det inte konstigt, när humöret svänger som det gör. Känner ju ibland en hopplös inför precis allting i livet, inte bara det här. Sen vill jag att sambon ska komma hem, och så blir han lite sen, och så blir jag skit ledsen. Ja, ni fattar.

 

Jisses, vad långt det blev här nu. Men det är av dom här anledningarna som jag älskar att ha en privat blogg. Ni vet inte exakt vem jag är.. Bara att jag är en tjej på 21 år, som försöker bli gravid med sin sambo, och vi har snart en hund här hemma. Men mycket mer förutom bebis verkstaden i sig, vet ni inte om. Ni kan inte säga "Aha det är hon!". På facebook och dylikt kan jag givetvis inte skriva ett knyst, inte ens minsta lilla antydan till det. Folk snappar upp allting direkt och sen går ryktet igång liksom. Givetvis pratar man inte öppet om sånt här med nära och kära, det blir alltid en sjuk press på en.

Så jag är evigt tacksam för den här bloggen!