Goda nyheter. Vi är härmed klara med flytten och även städningen! Jag har stängt dörren om oss för sista gången. Ja jag då, sambon ska lämna över nycklarna imorgon bitti medan jag drar och jobbar. Han har ju semester nu, vilket är otroligt lägligt eftersom att jag börjar jobba mitt i flytten. Min kropp har blivit utsatt för alldeles för mycket idag. Magen har protesterat hel vilt och jag har varit nära att bryta samman flera gånger. Haft smått ångest inför morgondagens jobb då jag fortfarande är super trött. Försöker dock se det positiva och det är att jag bara jobbar halvtid, kan äta en god sallad efter jobb och sen hem. Vi ska koppla min tv i sovrummet så vi kan ligga i sängen och mysa framför tv:n också. Lär somna bums imorgon kväll! Min värk i lederna och rygg har så klart också blivit mycket värre nu tack vare detta. Jag håller tummar och tår för att det inte blir värre!
Nu slår jag mig till ro med sambon framför tv:n. Natti!

God morgon!
Idag blev det upp med tuppen redan strax efter 05, för att hinna med allt såhär sista flytt dagen. Imorgon ska dom andra komma in i lägenheten och jag börjar jobba, så nu är det verkligen sista rycket. Fick börja med att åka till andra lägenheten och ösa ner fler lådor, och därefter blev det frukost på Macdonalds! Faktiskt väldigt god frukost meny hade dom måste jag säga, dock inget nyttigt. Det skulle vara kaffet, hihi.
Otroligt mysigt när det regnar, inget folk alls där och man äter i lugn och ro innan man beger sig för att flytta. Inget som tillhör vanligheterna precis. Men nu är vi uppe i min snart helt tomma lägenhet för att packa ner köks grejorna innan allt ska flyttas. Tidigt ikväll blir det stor städning. Sista rycket innan mitt nya liv börjar! Fantastiskt!

Bjuder på en bild som visar hur vädret såg/ser ut för oss.

Idag när vi höll på att packa ner saker i flytt lådor så hittade vi gamla skrivböcker jag skrev i när jag var i tidig tonår, men också vid senare tillfällen. Hittade en bok som hade en rosett som man fick knyta upp, sagt och gjort. Började läsa och hjärtat skenade iväg. Jag hade skrivit dikter direkt ur mitt hjärta om ett missfall. Jag hade utryckt mig så smärtfyllt och jag började återuppleva allt igen. Där var också skrivit som i en dagbok där jag berättade om vad mitt ex hade sagt, mycket hårda ord om det som skulle bli vårt barn. Från att ha varit någorlunda glad till att sitta och stor tjuta. Jag bara grät och grät när jag såg detta så sambon blev faktiskt väldigt rädd innan han förstod vad det var som va fel.
Han kramade om mig, tröstade mig och klappade så länge jag behövde det. Det var inte bara lite tårar i ögonen utan riktigt gråt, jag blev själv väldigt paff över den starka reaktionen. Trodde jag hade tagit mig längre än såhär, men att jag längtar så mycket efter att bli en komplett familj gör nog att jag reagerar extra starkt när jag får återuppleva allting genom texter. I december skulle jag ha haft en 3 åring, så är det men ödet valde en annan väg till mig.

Ärligt talat ser jag det annorlunda idag. Strax efter missfallet och allting så fann jag min sambo. Så tätt inpå att jag faktiskt satt och blödde fortfarande när jag fick kontakt med honom. I den perioden i livet hade jag ingenting uppklarat heller. Ingen utbildning, ingen egen bostad, ingen seriös relation och partner, ingenting. Allt jag hade kunnat ge mitt barn är ett liv hemma hos min mamma och socialbidrag. Nu är det INGET emot min mamma, för jag älskar henne högt men man vill självklart klara sig själv. Inget emot dom som har en dålig ekonomi heller och som lever på social bidrag, för min familj har själv varit där. Men man vill ju ge sitt barn allt man kan och det allra bästa! Hur ledsen jag än må vara för missfallet så ser jag idag att det var en mening med det. För efter det träffade jag min sambo, jag tog upp studierna som jag precis blev klar med, jag har nu fått jobb och bor tillsammans med min pojkvän, vi har inga problem med ekonomin heller även fast jag tjänar det minsta man kan göra. Vi planerar nu ett gemensamt barn och jag hoppas och önskar att det blir så! Jag tror starkt på att det var meningen att jag skulle få klara upp allt i mitt liv i lugn och ro innan jag satte en liten mini-me till världen. Hur ledsen jag än må vara för omständigheterna.

Jag fattar ingenting. Har "mensvärk" och är helt slö i kroppen som om jag var mitt i menstruationen, men ingen blödning! Är på dag 30 idag och kommer den inte ikväll, vilket jag inte tror, så är den försenad, dock inte mina symtomer! Brösten tyder på att mensen borde vara här nu också, då dom ser ut på ett visst sätt då. Men nej det vill inte tydligen. Ska inte ta ut något i förskott men den måste verkligen fortsätta vara regelbunden. Vi är snart två månader ifrån bebis verkstaden! Jag kan inte vara gravid nu i alla fall så det är inte det, då vi skyddar oss tills vi kommit i ordning. Det skulle vara ett stort mega mirakel i så fall, om Kondomen har spruckit utan vår vetskap. Men den risken + mina "fantastiska" chanser säger redan att mensen bara vill bråka med mig. Jag hoppas inte den blir 40 dagar lång igen för då smäller jag av. Ska cykeln nu bli längre så är det ju i alla fall positivt att vi ska dra igång min nya kost snart så jag fortsätter att gå ner i vikt. Kanske kommer det i så fall att ställa om den igen... Äsch ska inte tala för mycket än, den kanske rentav kommer ikväll. Men just nu känner jag bara hopplösheten.
Nu ska vi iväg!

Men herregud vad alla ska ha barn! Nu vet jag inte hur många det är som går ut med att dom är gravida, samt hur många det är som fött, i min bekantskaps krets. Skulle jag säga att jag är glad för deras skull så ljuger jag. Nu låter jag säkert jätte hemsk och bitter men jag är inte alls glad för dom och jag tänker inte ens försöka! Jag känner bara stinget av avundsjukan, men är i alla fall stolt att jag är stark nog att erkänna det. Är dock alltid noga med att inte visa det utåt för dom, för någonstans vet jag att den dagen min tid är inne skulle jag gå i taket om någon var spydig emot mig för att jag ska bli mamma och inte dom. Det är tur man har lite vett kvar, men avundsjukan är kvar och gnager i mig. Vill inte känna såhär, vill bara vara glad för det jag har idag och inte tänka på vad jag inte har. Önskar man kunde göra så, men det går tyvärr inte alltid. Vissa dagar är jag bara lycklig för att jag har det jag har, men där fattas ju någonting hela tiden. Fast en dag kanske jag sitter här och läser igenom dessa inlägg och tänker "tänk att där visste jag inte vad som komma skall", hehe. Man kan ju alltid hoppas!
Nu har vi ätit middag hos mamma och ska snart synda med en kaka. Mumsigt! I nästa vecka börjar allvaret, förhoppningsvis helhjärtat och inte bara halvt, med nyttigheterna. Det positiva är att jobbet bjuder på god och NYTTIG lunch!

Definition:
Endometrios är en autoimmun inflammatorisk sjukdom som oftast uppträder i skov men betraktas som kronisk då den inte kan botas. Endometrios har fått sitt namn av att livmoderns slemhinna, endometriet, är lokaliserat utanför livmoderkaviteten.

Indelning!
Endometrios delas idag in i tre olika varianter med något olika manifestationer och symtom:

1. Ytlig endometrios som fäster på bukhinnan, tarmarna och närbelägna organ där retrograd menstruation sannolikt är en bidragande faktor. Framför allt unga kvinnor drabbas ofta av en aggressiv inflammation med svår smärta som följd.

2. Djup endometrios (DIE) som är lokaliserad djupare i vävnaderna, till exempel rotunda och sakrouterina ligamenten samt septum rektovaginale. Dessa lesioner kan via aromatas producera eget östrogen och är relativt okänslig för hormonell påverkan. Denna variant kan fortsätta tillväxa efter klimakteriet.

3. Adenomyos orsakas av endometrieceller i livmoderns muskellager där blödningar orsakar smärtor och ökande blödningsavvikelser.

Allmänt:
De klassiska symtomen är menssmärta, samlagssmärta och infertilitet. I kända så kallade endometriosfamiljer förekommer det att smärtorna debuterar redan före första menstruationen. Det är dock vanligare att menssmärtan förvärras med tiden och att antal dagar med smärta per månad ökar. Den typiska smärtan börjar någon/några dagar före blödningen (enbart ovulationssmärta förekommer också) och i samband med smärtan är det vanligt att tarmfunktionen påverkas (lös avföring eller diarréer och slemmig avföring, enbart frekventare avföring eller obstipation). De flesta beskriver svullnadskänsla i och uppblåsthet av magen, allmän sjukdomskänsla och illamående, ibland även kräkningar som inte beror på smärtan. Temperaturförhöjning eller kallsvettighet förekommer mellan ägglossning och menstruation sannolikt på grund av inflammationen.

Smärtan beskrivs som huggande, brännande, skärande eller krampliknande med en kvarstående molvärk emellan. Vanligtvis är den lokaliserad i nedre delen av buken, men typiskt är utstrålning mot rygg och/eller benen.

God kväll.
Idag blev det en riktigt lång resa på 1,5 timme med tåget för att kolla på en bil. Det gick inte som planerat dock och ännu har vi inte fått napp, men det kommer väl det också. Kändes helt fantastiskt dock när sambon själv började kolla utrustningen för att ha en eller två små bebisar där. Jag vet ju att vi planerar tillsammans, men vi alla är nog rätt så överens om att alla killar inte alltid visar sin längtan och att dom också planerar. Så var det med min sambo innan i alla fall. Jag blev ofta osäker på om han verkligen ville för att han aldrig visade det, men då fick jag förklaringen att i huvudet så planerar han hur en bra bil skulle se ut med en bebis, hur vi ska bo och leva och så vidare. Samt att han tänker på allt praktiskt medan jag bara dagdrömmer, hehe. Men det är därför vi kompletterar varandra så himla bra. Ibland är inte likheter utan olikheter det allra bästa! För hade han varit som mig hade vi nog tack vare det missat en hel del, samtidigt som jag drar in honom på rätt väg att våga satsa på riktigt, annars hade vi aldrig blivit föräldrar. Jag har lättare för att kasta mig ut i det okända medan han gärna stannar i tryggheten fast han vill satsa på något stort. Utan min envishet hade vi aldrig kommit såhär långt och utan hans praktiska lösningar hade vi förmodligen missat en hel del viktiga saker. :)
Nöjd med denna dagen är jag i alla fall! Blev en skön biltur hem sen, eftersom att han hade bilen dit jag kom. Vi har också ätit gott hemma hos min mamma ikväll och just nu umgås bara hon och jag, medan sambon kollar på fotboll. :)

Imorgon börjar vår flytt helg! Sen kan jag säga att vi är officiellt sambo, hihi.

God eftermiddag.
Idag har jag verkligen fått vila ut jätte mycket! Ställde klockan på 10.00 men istället vaknade jag klockan 12 och klockan var avstängd. Inget minne alls av att jag hade stängt av den, så jag låtsas som att någon sa till mig att; vila ut!
Gårdagen var verkligen super rolig och precis vad jag behövde. Var nämligen på Bakken. Dock blev jag väldigt ledsen när jag ser en gammal ovän till mig där, den mest ostabila människa man kan stöta på, vara gravid. För varje sådan människa jag ser vara gravid är det som ett slag i ansiktet. Varför dom och inte jag? Ja, mitt i bebis längtan är det väldigt lätt att bli bitter. Men jag kämpar varje dag med att inte låta det dra ner mig helt och hållet. Har börjat tänka att det finns en mening med att jag inte har blivit mamma än.... kanske för att få något ännu bättre? För det handlar ju inte bara om att bli just mamma, det är mycket mer än så. Dock har jag rätt förutsättningar nu, så jag hoppas verkligen att i september när vi börjar bebis verkstaden så ska det inte ta för lång tid.
Nu ska jag sluta babbla för mycket, sminka mig lite sen ska jag ta tåget till Malmö. Sitta där över en timme, vilken höjdare. Men positivt tänkande: Jag har med mig telefon och musik som skall underhålla mig hela vägen! :)

Bjuder på bild från igår. Vädret var absolut ingen höjdare!

Det blir dåligt med uppdatering idag, eftersom att jag ska vara i Danmark hela dagen. Kommer inte hem förens vid elva ikväll, men det ska bli så kul! Första mini resan den här sommaren, men tyvärr regnar det. I alla fall där jag bor. Har dock med mig kläder efter väder.

Ska bli jätte skönt att ha någonting annat att tänka på om så bara för en dag. Sov sådär inatt och kände pirr och rastlöshet i benen. Tillslut somnade jag till Georgie Shore i alla fall.
Innan jag somnade kom jag att tänka på det att dom i den serien är i min ålder och allt cirkulerar kring att festa. En sak som är väldigt vanligt i min ålder. Jag är ju bara 21 år, men jag personligen kom över det stadiet för längesen. Det beror nog på att jag började festa redan vid 13 års åldern. Fruktansvärt egentligen... Men det är så skönt att det begäret är förbi nu, och att vi bara kan fokusera på att bli en familj. Men jag vet om att många har åsikter om det, dock tycker jag att det viktigaste är att jag har gått ut gymnasiet och att vi, som vi har, har en trygg och stabil ekonomi. Många säger att jag borde plugga vidare, resa eller så. Men jag är jätte nöjd med min utbildning och resa kan man göra med barn också. Tycker det till och med är roligare! Jag älskar ju äventyr, sola/bada och bara vara, och det kan man så klart med barn också! Folk har för mycket åsikter enligt mig, och jag hoppas att det inte flödar negativa kommentarer den dagen vi blir gravida. 21 år är ändå en bra ålder och oavsett vad hinner jag bli 22 år minst när vi får vårt barn i famnen.
Nej nu ska jag fixa det sista innan äventyret börjar!

Ha en bra dag allihopa. Ska se om jag kan ta bilder på äventyret, även fast jag själv inte kommer vara med på dom härinne. ;)

Det här är förmodligen ett väldigt omdiskuterat ämne men jag tänker skriva om det ändå. Nämligen abort!

Jag fick veta att man får lov att göra abort fram tills vecka 18! Jag tycker det är fruktansvärt. Nu får man se det hur man vill och ja, jag vet om att det finns dom som blivit våldtagna och så vidare, men jag tycker ändå att den lille bebisen därinne inte ska behöva bli DÖDAD så pass långt in i graviditeten. Nästan halva tiden! För om man blivit utsatt för något hemskt och blivit gravid av det, så har man väl knappast missat det enda fram tills vecka 18. Så den teorin kan jag faktiskt inte köpa.

Fosterutvecklingen vecka 16:
Bebisar är lekfulla både i och utanför magen. Din bebis har kanske upptäckt sin allra första leksak – navelsträngen – som kan vara rolig att dra i och klämma på. Även om bebisen ibland kan klämma tillräckligt hårt för att minska syretillförseln, behöver du inte vara orolig för att den ska hålla tag så länge att det orsakar skada.

Det här är "bara" i vecka 16. Det är en människa, man borde inte få lov att göra abort enda fram till vecka 18! Det är skandal. Blir så förbannad när jag läser detta!

I vecka 18 är bebisen ungefär 14 cm och väger 190-220g!

Jag blir bara ledsen och upprörd av att läsa sånt här. Hoppas någon klok människa får igenom att sänka abort gränsen, för såhär kan vi inte ha det. Tänk så mycket barnet hunnit utvecklas på så många veckor och hur levande den faktiskt är.

Idag cirkulerar många tankar i huvudet på mig. Ställer mig själv frågan hur fort allting kommer att gå egentligen? Blir det här sista sommaren utan barn för oss? Tänk om det verkligen funkar och vi sitter där med en knodd i magen eller också i famnen nästa år..
Längtan är enorm men samtidigt känner jag att jag måste varva ner. Det är okej att vara mycket tankspridd nu dessa tre månader innan bebis verkstaden drar igång, men tills dess måste jag finna sätt för att tänka på andra saker. Att spänna sig och tänka kommer bara att göra mer skada än nytta.

Min tanke är att lägga ALL fokus på min viktnedgång samt att jag tänkte börja pyssla med att göra egna smycke. Har gått i tankarna länge på att börja pyssla med sånt, då det intresserar mig väldigt mycket. Kommer ändå att skriva och uppdatera här om bebis verkstaden, då jag redan nu känner hur viktig den här bloggen är för mig. Att ha ett ställe att ventilera sig på utan att känna att någon kan känna igen mig. Sånt är viktigt för mig.
Det är inte lätt att bära på en så stor barn längtan samtidigt som man ofta går till läkaren och får bara dåliga besked oftast. För varje läkarbesök dras hoppet ner.
Först är man positivt inställd och tänker att det här kommer funka inom någon månad bara, men man dras ner på jorden när man går till läkaren. Det positiva är att jag lyckats på senaste tiden att få egna spontana ägglossningar! :) Det är jätte stort för mig eftersom att jag trots allt har PCO och det handlar ju bara om att man oftast inte får egna ÄL. Men så är inte fallet just nu sen jag började gå ner i vikt.
Min läkare sa igår också att jag inte ska känna mig pressad att gå ner ytterligare 13 kg som jag har kvar fram tills september. Bara jag går ner ett kg i månaden kommer göra stor förändring, speciellt då jag redan gått ner över tio kg själv. Men helst 4-5 kg till september ville han se. Det tycker jag att jag kan klara av och till och med mer!
Mitt mål är att gå ner 10 kg på tre månader men är glad bara det blir fem kg, hehe.

Tänk vad vikten påverkar så mycket egentligen. Det avgör det mesta! Om man vill vara gravid, hur frisk man är och så vidare. Jag vill leva ett hälsosamt liv. Så vi kommer att börja på en kött/fisk och sallads diet snart. Egentligen behöver inte min sambo gå ner i vikt utan tvärtom, men han ska bygga muskler under tiden. Jag kommer att vara noga med att äta avokado och nötter till mellanmål då det ska hjälpa fertiliteten, samt massor av frukt och grönt. Nu när sambon ska ha semester tänkte vi sluta med godis och läsk även på lördagar. Känner att jag behöver en rivstart nu, så tanken är alltså inte att aldrig mer äta det utan att vara utan det en period nu helt enkelt. Snabba kolhydrater är för övrigt inte bra för oss med PCO heller som vill bli gravida då det kan hämma ägglossningen. Jag ska leta upp smarriga recept på nyttiga saker man kan använda på helgen framför en bra film! Det enda jag kommer på själv rakt av är att köpa crème fresch och blanda i lite tacos krydda (istället för pulver dippan som förmodligen innehåller mycket kolhydrater) och använda som dippa till grönsaker så som gurka, morötter, selleri, paprika och så älskar jag att doppa mina älskade naturella caschwer nötter i det också. :) Vi funderar även på att köpa hem en soda stream så vi kan göra vårt egen bubbel vatten. Ja som ni hör har vi stora planer, och jag längtar!!

Känslan när jag tidigare idag ser en gravid kvinna stå och röka. Angående rökningen tänker jag inte döma, för jag är inte bättre själv! Men att faktiskt röka när man är gravid, det tycker jag är absolut det värsta du kan göra. Ännu en gång bubblade ilskan upp inom mig när jag såg detta. Hur kan man? Navelsträngen täpps till mer och mer därinne och trots den vetskapen så ska man röka?
Jag kan ju säga direkt att om tre månader när jag och sambon ska börja vår långa väg i bebis verkstaden då kommer jag inte att röka ett bloss. Redan innan dess. Det är en sak att jag skadat mig själv men jag väljer inte att aktivt skada mitt barn. Forget it!
Önskar bara att alla kunde tänka sådär också. Det är faktiskt inte ofta jag ser en gravid kvinna stå med ciggen i käften, däremot har jag sett många med barnvagnar som går rundor och röker. Men eftersom att jag inte brukar få den här synen vanligtvis så blev jag rent ut sagt chockad!
Det såg så fel och äckligt ut. Att man inte skäms? Känner folk som gjort detta och jag stödjer det inte en sekund.

Jag anser att om man är egotrippad nog att röka som gravid ska man inte ha barn. Punkt slut. Det ÄR barnmisshandel. Ditt barn valde inte att få en massa skit i sig när du tände den där cigarretten.
Jag har hört saker som "Men jag behöver det, för JAG mår dåligt som det är och jag behöver det"!
Jag har alltid sagt att den dagen man är beredd att sätta sig själv i andra hand så är man redo att bli förälder. Inte innan dess. Och att röka vid graviditet är knappast att sätta sig själv i andra hand.

Hos en del kvinnor är en eller båda äggstockarna fulla av små vätskefyllda blåsor, så kallade cystor, som har bildats av äggblåsor. Detta kallas polycystiska ovarier, PCO. Om man samtidigt med cystorna har en hormonrubbning kallas det för polycystiskt ovarialsyndrom, PCOS. Det kan innebära att man till exempel har långt mellan menstruationerna eller ingen mens alls.

Både PCO och PCOS kan man ha utan att märka det. Men PCOS kan till exempel göra att man går upp mycket i vikt eller har svårt att bli gravid.

Det är inte helt klarlagt varför man får PCOS, men risken ökar något om man har en mamma eller syster som har sjukdomen.

Hos en del kvinnor är en eller båda äggstockarna fyllda av många små cystor som har bildats av äggblåsor. Det kallas för polycystiska ovarier, som betyder "äggstockar med många cystor". Många kvinnor har det utan att märka något. Det syns bara på ultraljud.

Källa: http://www.1177.se/Skane/Fakta-och-rad/Sjukdomar/Polycystiskt-ovarialsyndrom---PCOS/

Idag har jag besökt min gynekolog som jag gör si sådär var tredje månad. Det var väldigt nervöst där ett tag men allting gick bra! Förutom att jag fick veta hur stor chansen är att jag blir gravid inom ett halvår från start, och det var inga roliga siffror. Chansen är alltså inte så stor, men inte omöjligt ändå.
Vi får väl se vad som händer! Men jag kunde verkligen inte låta bli idag att gå rundor och tänka på detta. Tänka på alla alternativ vi har och därmed läsa på om IVF.
Jag läste om att när man har PCO som jag har så är det svårt att bli gravid spontant, vilket vi alla vet om. Däremot skulle det vara mycket goda chanser att bli gravid med IVF behandling om man har PCO. Så egentligen hade jag redan "förutsett" att vi måste göra detta. Nej, men jag förbereder mig på det så kommer det inte som en överraskning sen.
Vi hoppas verkligen att det tar sig innan årets slut och jag hade varit så himla lycklig då, men vi räknar faktiskt med att tidigast våren kommer vi att lyckas, men absolut sommaren 2014, om det ska gå på naturlig väg. Jag gissar i alla fall på nästan exakt om 1 år. Juli nästa år nämligen. Vi får hoppas att sambons gissning om första försöket, stämmer. :)
I alla fall så är vi erbjudna hjälp om jag fortsätter att gå ned i vikt och om vi inte lyckas att bli gravida efter ett halvår. Då blir första hjälpen att få igång en bra ägglossning på mig med hjälp av medicinering.
Som det ser ut nu har jag haft bra ägglossningar ett tag, och vi kan ju bara hoppas på att det fortsätter så.