Nu i slutet av Juli så ska jag börja äta Folsyra. Bara det "lilla" längtar jag efter. Redan nu ska man göra någonting för sin framtida lilla bebis.... bara det känns så stort på något sätt. Är jag den enda som känner så? Det är ett kliv framåt liksom, mot rätt riktning.
Eftersom att jag är överviktig också så rekommenderade min läkare att jag skulle ta två tabletter om dagen istället för en, sen minska när jag gått ner i vikt så klart. Men just nu får det bli så, och det känns inte mer än rätt.

Är det någon som har erfarenheter av andra kosttillskott när man försöker bli gravid? Som kanske till och med också underlättar det att bli gravid? Kom gärna med förslag! :)

Ikväll har jag en fruktansvärd smärta i min mage. Ni får ursäkta gnället, men det är ju trots allt här som jag ventilerar mig kring allt som har med detta att göra.
Nu är det inte lång tid kvar innan bebis verkstaden drar igång. Så mycket tankar kring det. Hur kommer det att gå nu? Kommer jag att återigen få missfall? Kommer jag ens bli gravid överhuvudtaget? Så många frågor men tyvärr inga svar. Ibland önskar jag att man kunde förutse framtiden, till exempel att någon sa till mig att om så och så många månader/år blir ni föräldrar, den här månaden det året kommer ni att plusa. Tänk om någon kunde garantera oss detta? Istället får vi sitta här med konstant oro och fundera, längta och klura. Mest jag i alla fall, men det är klart att sambon också är påverkad av allting.
Samtidigt som det finns mycket oro så finns det också mycket spänning och nyfikenhet så klart. Man undrar hela tiden hur lång tid det kommer att ta men samtidigt längtar jag efter att få söka efter plus. Att få vänta med spänning på BIM och hela den biten. Det finns ju trots allt en charm med det, så länge man inte behöver sitta sådär i all evighet. Ska verkligen försöka ha inställningen att inte bryta ihop om det inte kommer att gå dom första tre månaderna. Efter 6 månader lär det bli svårare, men det är också därefter som vi kommer att få hjälp om det inte tagit sig, så på ett sätt så finns där en trygghet så klart. Många tankar ikväll som ni märker, och det är så skönt att få släppa ut dom någonstans! Där inga känner mig som kan sitta och peka finger. Härinne kan jag vara mig själv till 110% utan att oroa mig för vad andra ska säga.
Märker också att jag får ett stort stöd och hittar människor som har det som vi, stort tack! Det är så välkommet så, för vi behöver verkligen en kontakt med folk som har fötterna på jorden, som också vet med sig att för alla är barn ingen självklarhet. Många får kämpa med blod, svett och tårar.

Idag är jag på dag 35 i mens cykeln men ingen blödning än! Har bara "mensvärk" hela tiden och lika trött som om jag hade en kraftig blödning och behövde mer järn. Alltså verkar kroppen tro att jag har mens, fast fallet inte är så alls. Vet snart inte vad jag ska göra, för allt jag vill är att allting ska bli bra tills september. Har en månad till på mig att få det stabilt tills dess men det känns rätt så kört.

Tror ni att det skulle hjälpa när man i nästa vecka börjar seriöst och helhjärtat med kött/fisk/sallads dieten?

Jag ska undvika kolhydrater så mycket jag kan då. Det kommer givetvis vara lite mer än så jag äter men bara sånt som frukt, avokado, nötter. Jag kommer inte ens att dricka läsk/saft eller andra drycker förutom vatten/mineral vatten, inte äta godis ens på helgerna, eller så. Bara nyttigheter främst för att gå ner i vikt under tiden vi försöker bli gravida, sen så också för att lättare bli gravid. Frågan är bara om den här kost förändringen snabbt skulle kunna få igång min menstruation igen? Jag tror att jag sett en koppling mellan PCO och kolhydrater någon gång.

Men herregud vad alla ska ha barn! Nu vet jag inte hur många det är som går ut med att dom är gravida, samt hur många det är som fött, i min bekantskaps krets. Skulle jag säga att jag är glad för deras skull så ljuger jag. Nu låter jag säkert jätte hemsk och bitter men jag är inte alls glad för dom och jag tänker inte ens försöka! Jag känner bara stinget av avundsjukan, men är i alla fall stolt att jag är stark nog att erkänna det. Är dock alltid noga med att inte visa det utåt för dom, för någonstans vet jag att den dagen min tid är inne skulle jag gå i taket om någon var spydig emot mig för att jag ska bli mamma och inte dom. Det är tur man har lite vett kvar, men avundsjukan är kvar och gnager i mig. Vill inte känna såhär, vill bara vara glad för det jag har idag och inte tänka på vad jag inte har. Önskar man kunde göra så, men det går tyvärr inte alltid. Vissa dagar är jag bara lycklig för att jag har det jag har, men där fattas ju någonting hela tiden. Fast en dag kanske jag sitter här och läser igenom dessa inlägg och tänker "tänk att där visste jag inte vad som komma skall", hehe. Man kan ju alltid hoppas!
Nu har vi ätit middag hos mamma och ska snart synda med en kaka. Mumsigt! I nästa vecka börjar allvaret, förhoppningsvis helhjärtat och inte bara halvt, med nyttigheterna. Det positiva är att jobbet bjuder på god och NYTTIG lunch!

Definition:
Endometrios är en autoimmun inflammatorisk sjukdom som oftast uppträder i skov men betraktas som kronisk då den inte kan botas. Endometrios har fått sitt namn av att livmoderns slemhinna, endometriet, är lokaliserat utanför livmoderkaviteten.

Indelning!
Endometrios delas idag in i tre olika varianter med något olika manifestationer och symtom:

1. Ytlig endometrios som fäster på bukhinnan, tarmarna och närbelägna organ där retrograd menstruation sannolikt är en bidragande faktor. Framför allt unga kvinnor drabbas ofta av en aggressiv inflammation med svår smärta som följd.

2. Djup endometrios (DIE) som är lokaliserad djupare i vävnaderna, till exempel rotunda och sakrouterina ligamenten samt septum rektovaginale. Dessa lesioner kan via aromatas producera eget östrogen och är relativt okänslig för hormonell påverkan. Denna variant kan fortsätta tillväxa efter klimakteriet.

3. Adenomyos orsakas av endometrieceller i livmoderns muskellager där blödningar orsakar smärtor och ökande blödningsavvikelser.

Allmänt:
De klassiska symtomen är menssmärta, samlagssmärta och infertilitet. I kända så kallade endometriosfamiljer förekommer det att smärtorna debuterar redan före första menstruationen. Det är dock vanligare att menssmärtan förvärras med tiden och att antal dagar med smärta per månad ökar. Den typiska smärtan börjar någon/några dagar före blödningen (enbart ovulationssmärta förekommer också) och i samband med smärtan är det vanligt att tarmfunktionen påverkas (lös avföring eller diarréer och slemmig avföring, enbart frekventare avföring eller obstipation). De flesta beskriver svullnadskänsla i och uppblåsthet av magen, allmän sjukdomskänsla och illamående, ibland även kräkningar som inte beror på smärtan. Temperaturförhöjning eller kallsvettighet förekommer mellan ägglossning och menstruation sannolikt på grund av inflammationen.

Smärtan beskrivs som huggande, brännande, skärande eller krampliknande med en kvarstående molvärk emellan. Vanligtvis är den lokaliserad i nedre delen av buken, men typiskt är utstrålning mot rygg och/eller benen.

Hos en del kvinnor är en eller båda äggstockarna fulla av små vätskefyllda blåsor, så kallade cystor, som har bildats av äggblåsor. Detta kallas polycystiska ovarier, PCO. Om man samtidigt med cystorna har en hormonrubbning kallas det för polycystiskt ovarialsyndrom, PCOS. Det kan innebära att man till exempel har långt mellan menstruationerna eller ingen mens alls.

Både PCO och PCOS kan man ha utan att märka det. Men PCOS kan till exempel göra att man går upp mycket i vikt eller har svårt att bli gravid.

Det är inte helt klarlagt varför man får PCOS, men risken ökar något om man har en mamma eller syster som har sjukdomen.

Hos en del kvinnor är en eller båda äggstockarna fyllda av många små cystor som har bildats av äggblåsor. Det kallas för polycystiska ovarier, som betyder "äggstockar med många cystor". Många kvinnor har det utan att märka något. Det syns bara på ultraljud.

Källa: http://www.1177.se/Skane/Fakta-och-rad/Sjukdomar/Polycystiskt-ovarialsyndrom---PCOS/