Jag är hemskt ledsen för en sen uppdatering, väldigt sen! Men jag har varit mitt uppe i kost och träning, och även försökt förtränga alla bebis planer litegrann! Men det går ju inte alltid så jätte bra!
Jag har i alla fall gått ner -8,0 kg på 22 dagar, har BMI 38,9 nu och går ner ungefär 1,6 kg i veckan! Imorgon är det dags att vägas igen, men jag gissar på -0,8 kg... Haha svårt! ;)
Vi har min lillebror på besök här hemma också, så mycket tid går åt att vara med honom så klart!
Idag blev vi nya ägare till en bil också, en mini Familjebil! :) Idag köpte vi även Folsyra till mig och Zink + andra bra vitaminer till mannen min! Så nu är vi REDO!! Lite mer än 1 månad, sen är vi igång! <3

Min lillebror tyckte det vore en bra idé att köpa en present till mig och sambon, så han köpte baby kläder till oss, som han mena på att "det är till mitt framtida syster barn". Aw!

Tjohej! Förutom att jag gått och blivit sjuk med förkylning skulle den här dagen kunna bli riktigt bra! :)
Min nya kost har start idag, så nu är det SLUT på all skräp mat, godis, läsk, juice. Ja ni fattar. All fokus på en bra kost, Viktnedgång och regelbunden menstruation och ÄL. Det är så jag vill ha det.
Sen ska vi även idag beställa en speciell temp som mäter just den temperatur jag behöver för att avgöra ÄL, plus 10 eller 20 pack graviditet tester och ett 2 pack tidigt graviditet test med veckoindikator. Nu är vi förberedda! Ja, jag vet det är ett tag tills september men jag känner att jag behöver förbereda med sånt här på vägen och tempen måste jag börja ta nu för att hinna se ett mönster. Egentligen har vi sagt att vi ska ha sex varannan dag, men jag har kontrolls behov och dessutom lär man sig så mycket om sin egen kropp. Samt behåller man kanske hoppet uppe att man verkligen fått ägglossning, eftersom att jag ibland inte känt av det men haft det ändå. Kommer att anteckna alla förändringar i min kropp också, dock inte känna efter. ;)
Känner mig sjukt taggad till allt som pågår här hemma. En bra dag! :)

Konstigt, min menstruation avtog precis. Är knappt på dag 2. Såhär brukar den hålla på till och från mot slutet innan den ger med sig. Men inte nu inte, får se hur det slutar. Kanske blir en jätte kort menstruation den här månaden. Vet inte om det är bra eller dåligt överhuvudtaget? Ska nog kika lite på det.

Hej allihopa.
Idag är jag helt slut i huvudet och orkar ingenting. Fick samtal av min läkares sekreterare två gånger idag, samt att jag ringde en gång också. Jag behöver ju ett läkarutlåtande till FK av psykiatrin, så nu har dom fixat en akut remiss till kliniken jag ska till här jag bor nu. Känns väldigt skönt och hoppas där finns någon som snarast kan hjälpa mig! Kan inte vänta för länge med papperna till försäkringskassan nämligen.
Det är mycket att tänka på när man är sjuk. Ibland känns det som att man måste bli frisk för att orka kämpa när man är sjuk, och hur sjukt är inte det egentligen? Jag mår redan så dåligt och varje samtal utsätts jag för ångest för att det är jobbigt att kämpa. Men min sambo ska hjälpa mig, till exempel ringde han åt mig igår. Det är jag jätte tacksam för!
Vissa dagar är jobbiga och då orkar jag inte själv helt enkelt. Just nu ligger jag helt utslagen, skrämmande. Är ju bara 21 år. Men nu är det mycket min blödning som gör mig ännu tröttare.

Tjohej! Min menstruation kom inatt! Haha, att man kan bli så glad för det. Men nu är jag inte så glad längre då jag ligger utslagen på sängen, knaprar smärtisar och bara blöder. Men får stå ut dessa dagar med detta, bara allt står rätt till. Nu blev min menstruation cykel hela 36 dagar lång, men så länge den inte nådde 40 dagar är jag ändå glad. Dessutom så är det viktigaste att den fungerar, och jag ska fortfarande börja med en ny kost så det kommer att jämna ut sig bra tror jag.
Min älskade sambo håller på att fixa i köket medan jag vilar. Det är ju dags att få rätt på inredningen nu. Så fort jag är okej igen ska jag också dra igång med att inreda lägenheten! Förhoppningsvis kommer vi också iväg till Gekås den här månaden, allt beror på hur jag mår dock. Hoppas jag är stark nog någon dag att gå i den stora affären med massa folk! Behöver både nya kläder och något finfint till lägenheten.

Jag blir så frustrerad när jag läser om folk som ska snylta på bidrag för MINSTA lilla grej! Här sitter jag och är inte alls kapabel att jobba överhuvudtaget, alltså inte ens 50%. 4 timmar för mig är som 15 timmar för andra. Jag klarar det varken fysiskt (på grund av smärtor/värk) eller psykiskt. Vilket gör att jag måste sjukskrivas, men även gå en lång väg inom FK för att få ersättning och överleva med någon liten peng på kontot i alla fall!
Sen finns det dom som ska ha bidrag för minsta grej! Till exempel någons unge är laktosintolerant och då anser den här kvinnan att hon ska kunna få ett bidrag av FK i matpengar. Hon påstår att hon behöver vabba ofta och maten blir dyrare. JA maten blir dyrare - här är vi två med laktosproblem så vi vet. Men det är inte så jädrans farligt faktiskt. Och vabba?! Anledningen var att ungen ofta "råkar" få i sig laktos och får då ont i magen. Ja men grattis, det kanske är dags att fokusera mer på barnet och hjälpa honom samt se till att han INTE får i sig laktos än att sitta och fundera över diverse bidrag till det?! Det finns verkligen människor till allt. Man VILL inte gå på bidrag om man inte måste, och nej i det läget måste man ingenting. Jag hade velat ha ett normalt liv och slippa alla bidrag, sen finns där folk som strävar efter det? Nej fy vad vidrigt. Ha bättre koll på era barn istället för att vara så pengark*t och lägga all sin tid på det!

Oj ja vad nervös jag är nu. Snart sticker vi till psykiatrin där jag bodde innan för ett möte angående långtids sjukskrivning. Hoppas att jag har samma flyt där som jag hade igår, att det inte är en nonchalant överläkare utan någon som verkligen lyssnar på mig och vad jag har att säga.

Ja ikväll är jag riktigt glad trots mitt dåliga mående. Där jag bodde innan fick jag kämpa för att få rätt hjälp och allt skulle ta en sådan lång tid! Jag behövde ett intyg redan innan för att jag bara skulle jobba 50% men icke, dom skulle krångla på psykiatrin hela tiden. Idag åkte jag och sambon in på psykakuten på grund av mitt mående och att jag behövde hjälp för att få en ny överläkare här jag bor nu. När jag berättade om min historia i staden jag precis flyttat ifrån, så ringde dom dit och har nu fixat så jag redan IMORGON kl 11.00 ska få komma dit akut och träffa en överläkare. Överläkaren ska fixa ett sjukintyg eftersom att jag ska långtids sjukskrivas, samt avsluta mitt ärende där då jag nu remitteras till en mer privat psykiatrisk klinik där jag bor nu. Kommer att få hjälp med KBT och hela köret då! :) Så ni anar inte hur tacksam jag är. Och läkarna på psykakuten var så förstående och snälla! Är inte van att bli bemött såhär så jag var verkligen helt paff. Känns hoppfullt att få igenom sjukskrivningen nu samt att få hjälp att ta mig på fötter igen, inom väldigt snar framtid!
Mycket goda nyheter idag med andra ord, så nu ligger jag aningen mer lugn i sängen min med sambon, och tittar på Simpsons filmen. Imorgon blir det upp i tid och köra iväg till mötet med läkaren. Tänk om jag aldrig åkt dit idag, då hade jag inte fått den här chansen. Snacka om tur!

Måste säga att jag är väldigt stolt, glad, lycklig och evigt tacksam för att jag har min sambo! Vad skulle jag egentligen göra utan honom? Det är han som får mig på fötter, han som tröstar mig när jag gråter eller är deprimerad samt får ångest, det är han som följer med mig på möten för att ordna upp allting, han följer med mig till sjukhuset och lämnar mig aldrig för ens en sekund, nej han är kvar från att jag kommer in och tills jag får komma hem igen. Han håller min hand vid alla läskiga undersökningar som gör ont, han lät mig flytta in hos honom fast att min ekonomi såg ut som den gjorde och han lika väl kunnat be mig flytta hem igen tills ekonomin är ordnad. Det får mig att inse hur mycket han älskar mig och hur mycket jag älskar honom! Han är verkligen mannen i mitt liv, mannen jag vill få barn ihop med, mannen jag en dag vill säga Ja till, för ärligt talat så finns det för mig ingen bättre än honom.
Det första jag gjorde i vårt nya liv var att sabba allting och nu ska jag bli sjukskriven. Allt han gör är att lägga mig på sängen och i princip be mig stanna kvar där för att jag måste få vila kroppen efter allt den har fått stå ut med. Nu ska han följa med mig och sitta på psykakuten ett par timmar för att jag ska få rätt hjälp i den här staden. Han serverade mig frukost och jag behövde inget göra mer än att äta, eftersom att varje gång jag går upp och går får jag super ont i magen. Kroppen är helt matt, har sovit 12 timmar och jag skulle lätt kunna fortsätta sova resten av dagen/kvällen, så illa är det. Känner mig långt ifrån världens bästa flickvän, men jag har världens bästa pojkvän!!

Goda nyheter. Vi är härmed klara med flytten och även städningen! Jag har stängt dörren om oss för sista gången. Ja jag då, sambon ska lämna över nycklarna imorgon bitti medan jag drar och jobbar. Han har ju semester nu, vilket är otroligt lägligt eftersom att jag börjar jobba mitt i flytten. Min kropp har blivit utsatt för alldeles för mycket idag. Magen har protesterat hel vilt och jag har varit nära att bryta samman flera gånger. Haft smått ångest inför morgondagens jobb då jag fortfarande är super trött. Försöker dock se det positiva och det är att jag bara jobbar halvtid, kan äta en god sallad efter jobb och sen hem. Vi ska koppla min tv i sovrummet så vi kan ligga i sängen och mysa framför tv:n också. Lär somna bums imorgon kväll! Min värk i lederna och rygg har så klart också blivit mycket värre nu tack vare detta. Jag håller tummar och tår för att det inte blir värre!
Nu slår jag mig till ro med sambon framför tv:n. Natti!

God kväll.
Idag blev det en riktigt lång resa på 1,5 timme med tåget för att kolla på en bil. Det gick inte som planerat dock och ännu har vi inte fått napp, men det kommer väl det också. Kändes helt fantastiskt dock när sambon själv började kolla utrustningen för att ha en eller två små bebisar där. Jag vet ju att vi planerar tillsammans, men vi alla är nog rätt så överens om att alla killar inte alltid visar sin längtan och att dom också planerar. Så var det med min sambo innan i alla fall. Jag blev ofta osäker på om han verkligen ville för att han aldrig visade det, men då fick jag förklaringen att i huvudet så planerar han hur en bra bil skulle se ut med en bebis, hur vi ska bo och leva och så vidare. Samt att han tänker på allt praktiskt medan jag bara dagdrömmer, hehe. Men det är därför vi kompletterar varandra så himla bra. Ibland är inte likheter utan olikheter det allra bästa! För hade han varit som mig hade vi nog tack vare det missat en hel del, samtidigt som jag drar in honom på rätt väg att våga satsa på riktigt, annars hade vi aldrig blivit föräldrar. Jag har lättare för att kasta mig ut i det okända medan han gärna stannar i tryggheten fast han vill satsa på något stort. Utan min envishet hade vi aldrig kommit såhär långt och utan hans praktiska lösningar hade vi förmodligen missat en hel del viktiga saker. :)
Nöjd med denna dagen är jag i alla fall! Blev en skön biltur hem sen, eftersom att han hade bilen dit jag kom. Vi har också ätit gott hemma hos min mamma ikväll och just nu umgås bara hon och jag, medan sambon kollar på fotboll. :)

Imorgon börjar vår flytt helg! Sen kan jag säga att vi är officiellt sambo, hihi.

God eftermiddag.
Idag har jag verkligen fått vila ut jätte mycket! Ställde klockan på 10.00 men istället vaknade jag klockan 12 och klockan var avstängd. Inget minne alls av att jag hade stängt av den, så jag låtsas som att någon sa till mig att; vila ut!
Gårdagen var verkligen super rolig och precis vad jag behövde. Var nämligen på Bakken. Dock blev jag väldigt ledsen när jag ser en gammal ovän till mig där, den mest ostabila människa man kan stöta på, vara gravid. För varje sådan människa jag ser vara gravid är det som ett slag i ansiktet. Varför dom och inte jag? Ja, mitt i bebis längtan är det väldigt lätt att bli bitter. Men jag kämpar varje dag med att inte låta det dra ner mig helt och hållet. Har börjat tänka att det finns en mening med att jag inte har blivit mamma än.... kanske för att få något ännu bättre? För det handlar ju inte bara om att bli just mamma, det är mycket mer än så. Dock har jag rätt förutsättningar nu, så jag hoppas verkligen att i september när vi börjar bebis verkstaden så ska det inte ta för lång tid.
Nu ska jag sluta babbla för mycket, sminka mig lite sen ska jag ta tåget till Malmö. Sitta där över en timme, vilken höjdare. Men positivt tänkande: Jag har med mig telefon och musik som skall underhålla mig hela vägen! :)

Bjuder på bild från igår. Vädret var absolut ingen höjdare!